Gunillas Dag för Dagbok 2003 augusti

Igår kom Joel och Mats och på kvällen åt vi tacos innan vi gick och tittade på "Sagan om Konungens återkomst". När vi kom hem igen smaskade vi i oss en hel skål med ris alá malta...
Vi har -5 grader idag på morgonen, igår kväll var det -11. Det tycks bli kallt i nyår!

Igår kom pianoägarna (släktigar till barnen) och hämtade sitt piano. Vi har fått låna det i ett antal år och haft mycket nöje av det. Åsa är den som spelat mest.
Nu har vi betydligt bättre plats i vardagsrummet.
Mats och Joel var här och hjälpte till att bära. De plockade sedan med sig barnens surfdator och min reservdelsdator och åkte tillbaka till Lövåsen. Har vi tur kan de sätta ihop delarna och vi får en fungerande surfdator igen...

Jag röjde vidare i mitt rum och det börjar hända saker - jag börjar bl a bli bättre på att slänga! Mats ska bygga oss en säng men det har inte gått att komma till förrän nu.

Jag håller på att sammanfatta/reflektera över det senaste året. Här kommer några av mina reflektioner och tankar:

2003

Den 22 december 2002 fick jag min sista behandling mot min bröstcancer. Ett litet strålnings-sår fanns fortfarande kvar på min skuldra när det nya året började men försvann snabbt. Under 2003 har jag inte fått någon behandling och betraktas som fri från cancern.

Tvivel... är jag verkligen botad?
De första behandlingsfria månaderna var de tyngsta under hela cancertiden.
Var jag frisk? Hur vet läkarna det? Hur vet jag det?
De har ju inte undersökt mig särskilt noga... osv
Mycket tid gick åt för att hitta ett förhållningssätt. Hur vet jag att det inte är farligt när det värker där eller känns så här?
Jag bestämde, i samråd med min underbara läkare Gunilla, att om det värker på samma ställe mer än i en vecka ska jag börja undra och söka läkare. Det finns för övrigt inget annat än mig själv och de kontroller som görs att hålla sig till. Jag var lite orolig i samband med mammografiundersökningen då några "svarta fläckar" i ärret blev noga undersökta. De visade sig vara ärrbildningar. Jag ville också gå till gynekologen för att kontrollera att allt stod rätt till, vilket det gjorde.
Så småningom kunde jag bestämma mig för att betrakta mig som botad och frisk och betraktar mig som sådan så länge jag inte vet något annat. Detta har tagit tid att plantera i mitt medvetande men idag känner jag mig botad och drar ofta en lättnadens suck - Tänk att jag klarade mig!!!!
Vissa stunder tvivlar jag dock, men det blir allt mer sällan.

3 januari skrev jag:
Det slår mig emellanåt att jag är frisk! Jag mår utmärkt!!! Äter för mycket och rör mig för lite just nu - men jag är frisk!!!
Förr reagerade jag ofta med en fysisk åkomma, förkylning, magsjuka eller dylikt, när allt var över efter en anspänning. Jag tänkte att det kanske skulle komma en sådan reaktion nu också men den har uteblivit! Det tar jag som ett positivt tecken.
Jag har lyckats ta mig igenom denna behandling flytande, jag har följt med strömmen och låtit bli att "slå mig blodig mot stenarna" - och inte har jag kämpat heller... Det gick ändå och det gick ganska bra!
Jag säger inte att det inte har varit jobbigt, men det jobbiga tog jag hand om då det kändes så.

Chock
Under de första månaderna av 2003 befann jag mig i ett slags chocktillstånd. Jag insåg vad som hänt och vad jag tagit mig igenom.
Att jag fått cancer och blev opererad och behandlad hade jag accepterat.
Chocken handlade mer om hur förgiftad, svag och utslagen jag blivit av cellgiftbehandlingarna. Hur nära döden jag varit...
Tankar på hur jag bara orkade gå mellan sängen, soffan, datorn, toa, köket och sängen igen. Tankar på svaghetskänslan, yrseln, prickar framför ögonen ...
Sakta men säkert övergick detta chocktillstånd till ett accepterande men fortfarande tycker jag att det är skrämmande att tänka på hur svag jag var.

Ett år med cancer...
ändå är allt som det ska!
Tack för allt jag fått!

Jag finns, här och nu,
kropp, själ och ande samsas.
Vingarna bär mig!

Vågar vara mig,
vågar se min verklighet.
Korpen flyger högt!

Sjukskrivning
Jag var heltidssjukskriven fram till 1 mars. Då började jag arbeta 25%. Det var med mycket tvekan eftersom jag var mycket svag. I efterhand tycker jag att det var bra att jag började arbeta redan då och att jag började så försiktigt. Jag fick specialuppdrag och kunde arbeta hemifrån vissa dagar - mina arbetskamrater och min arbetsplats har varit fantastiska i bemötandet och återanpassningen av mig!!!

Jag började arbeta halvtid den 1 september och är nu sjukskriven på halvtid till den sista mars 2004. Enligt min läkare kan det ta ytterligare ett till två år innan jag är helt återställd (om jag blir helt återställd...). Jag arbetar fem timmar fyra dagar i veckan och på onsdagar är jag ledig.

Biverkningar
Förutom att jag blivit svag och trött efter själva behandlingarna har jag en molande ledvärk. Den kommer och går och blir besvärlig när jag är trött - när jag är utvilad går det riktigt bra. Värken sitter i axlar, armar, ben, knän, fötter och händer. Jag fick sjukgymnastik under en period men har nu tagit över denna träning själv (eller skulle ha gjort det...). Jag märker en långsam förbättring.

Sömnproblem har jag dragits med under hela perioden. Framför allt blir sömnen negativt påverkad om jag har något bokat nästa dag - och det har jag ju för det mesta...

Min stresströskel är oerhört låg och jag har svårt att klara påfrestningar. Jag är utbränd och har utbrändhetssymptom.

I resten av mitt liv riskerar jag att drabbas av ödem eftersom jag saknar ett antal lymfkörtlar. Därav får jag aldrig lyfta tungt eller överanstränga min arm.

Samtal
Min läkare skrev tidigt, på min begäran, en remiss till en psykolog. Detta drog ut på tiden och jag fortsatte att gå hos kuratorn ända fram till sommaren.
Dessa samtal var mycket viktiga och givande. Att emellanåt få ägna sina tankar och sig själv en hel timme, med en hängiven god lyssnare är fantastiskt!
Hon hjälpte mig bl a att reda ut mina tankar kring kamp och att acceptera och förlåta mig själv för det jag gjort tidigare i mitt liv. Hon hjälpte mig också att inte vara rädd för och inse att det inte är farligt om jag återfaller till gamla mönster. När jag slutade hos henne var vi eniga om om att jag inte längre har något behov av en psykolog.

Min kurator ordnade också ett antal träffar med andra bröstcancerdrabbade och där vi fick träffa olika specialister. Detta var mycket bra men de låg i den period då jag som mest gick in för att tillhöra den friska världen.

Börja arbeta
Mängder av rosor till arbetskamraterna på Banverket Data!!!!
Ett stort och varmt TACK för att ni har stöttat mig så fantastiskt under cancertiden och när jag kom tillbaka till arbetet!!!

Ett särskilt Tack vill jag rikta till min närmaste chef Maarit Kaskela och till Jan Toröd som sett till att mitt återinträde i arbetslivet har gått så smidigt!

Bröstdagboksfesten
Den 24 maj träffades vi som hållit kontakten via min bröstdagbok här i Falun. Det var en fantastisk fest och den satte punkt för min sjukdomstid. Efter festen gick jag tydligt in i den friska världen igen!

Som vanligt hittar AnnCatrin orden... Hon skrev :

"Jag har filosoferat här hemma och tänkt på vad jag fick vara med om igår. Det var otroligt roligt eftersom vi skrattade så mycket. Det var fantastiskt intressant eftersom det var så många verkligt goda samtal som pågick överallt och hela tiden. Det var enastående god mat. Det var underbar underhållning. Många fester kan vara på det viset. Men!
Igår, låg i allt detta ett grundackord av stort allvar och mycket sorg som gjorde det till en upplevelse utöver allt annat jag erfarit. Detta möte fyllde mig med en förundran inför hur stort livet verkligen är och en djup respekt inför såväl sjuka som friska människors styrka. Detta år har varit en resa för alla berörda och alla har vi haft olika våndor, fasor att möta och bemästra beroende på om man varit under behandling eller stått bredvid, nära eller längre ifrån. Och vi har alla utvecklats vilket för mig är själva meningen med livet, utveckling och växande. Jag är djupt tacksam att jag fått följa dig på din resa trots att det stundtals varit otroligt smärtsamt. Och jag tror att det var det jag kände igår; tacksamhet.
Ylva Eggehorn har skrivit: Gud har utrustat oss med varandra.
Oavsett hur man förhåller sig till begreppet Gud så kändes det som att själva betydelsen beskrev det vi upplevde igår."

Här kan ni läsa om festen: BRÖSTDAGBOKSFEST 24 MAJ

Även detta år har inneburit stor sorg. I början av sommaren dog Ulla av sin cancer. Ulla har varit mammas arbetskamrat och vi hade kontakt under hela min cancertid. Jag talade med henne i telefon på slutet och var med mina föräldrar på hennes begravning...

Banji blev allt sämre och i juni tog Mats beslutet att avliva henne. Vi ordnade en vacker begravningsplats åt henne uppe på berget ovanför Herrgården. Tomheten och sorgen var stor, framförallt för Mats och Bubba.

Jag hade semester hela sommaren och njöt av att vara fisk och ledig! Jag återhämtade krafter under denna period.

Flickorna
Elin och Åsa växer och har utvecklats till fantastiska människor! Jag är mycket stolt över dem!!!
När jag blev friskare återgick de alltmer till vanligt tonårsbeteende - så här är det inte konfliktfritt.
Elin går andra året på gymnasiet och reser ofta till sin Jonas i Nyköping. Åsa går i nian och överväger teaterlinje eller sam-engelsk gymnasieutbildning. Hon är övertygad om att hon vill arbeta utomlands i framtiden.

Mats
"Älska varandra men gör inte kärleken till en boja
låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensam liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik... "

Ur "Profeten" av Kahil

Det jag upplever med Mats är så stort, djupt, unikt och helt annorlunda något jag tidigare känt till, att det är svårt att sätta ord på det!
Vi har haft ett fåtal så kallade gräl och meningsskiljaktigheter under våra två år tillsammans men enligt mina "gamla" mått mätt kan de på sin höjd definieras som diskussioner...

Vårt förhållande utvecklas ständigt framåt men framför allt djupare. Det känns som om vi flätas allt mer samman i djupet av våra själar. Ordet kärlek har fått en allt djupare betydelse. Denna bild gjorde jag bara några veckor efter att vi träffats och jag tycker att den visar att jag redan då insåg detta djup...

Emellanåt är vi båda lite frustrerade eftersom vårt förhållande är annorlunda både det vi tidigare upplevt och det traditionella kärleksförhållandet.
Jag är jag och vi är vi. Utan varandra är vi inte självständiga och hela. Tillsammans med Mats är jag mer självständig, fullkomlig och hel än jag någonsin varit. Kärlek, respekt, värme och glädje är några av de starkaste kryddorna. Denna dikt, som jag hittade för ett tag sedan, är talande:

Låt oss vara vi

Låt oss vara som bokstaven v!
Höja våra armar i glädje
medan vi förenas på jorden.

Låt oss vara som bokstaven i!
Utan pricken är du blott ett streck.
Utan strecket är jag blott ett slut.

Låt oss vara vi!

Joel Miller

Vänner och familj
Vad skulle jag ha gjort utan min familj och mina fantastiska vänner?

Mina föräldrar och systrar (inklusive kusin Eva) har varit ett starkt stöd! Tack!

Gävlegänget fungerar som en slags terapi för oss. Vi träffas så ofta vi kan. TACK för att ni finns! Jag älskar er!

Arbetskamrater som blivit vänner - det känns helt fantastiskt!!! Ni ger mig så mycket! Tack!!!

Nätvänner - Ewa, Anni, Agneta S, Anita, Britt-Marie och Annett som jag träffat/träffar. Andra som jag mailväxlar med år ut och år in - Tack för att ni finns!

Oj, nu blev jag orolig att någon av er ska känna sig glömd - men härmed tar jag med er också - mitt kontaktnät är stort och långa perioder går utan att vi hörs men det är alla ni tillsammans som jag vill ge mitt allra största TACK!

Slutligen vill jag tacka Mormor, Margaretha och Ulla! Ni finns fortfarande med mig! Tack för att ni finns!!!

På den andra sidan

Här slutar jag min resa
På gränsen till ett annat land
Jag känner mig så trött
Så sliten och så nött
Men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid
Där kan jag glömma min trötta kropp
Dagen syns ej mer
Snart går solen ner
Men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater, spara era tårar
Ingen gråt min vän
Det är inte nåt Adieu
Det finns inget som kan dö
Det är farväl vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig
Höj en skål för all vår kärlek
Låt mitt minne sorglöst förbli
Det är inget ont som sker
Låt livet trösta er
På andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen
Över mörkret går en lysande bro
Jag har varit här förut
Jag har kommit hem till slut
Här på andra sidan floden vill jag bo

Lars Demians

Bildskapande

Under sommaren återupptog jag tillsammans med Mats mitt bildskapande. Jag har börjat teckna och måla igen. Jag känner att mitt skapande nått en annan dimension än tidigare och det gläder mig att även andra får ut något av mina bilder.

Billdoc design
Mats och jag har startat verksamheten Billdoc Design tillsammans. Initialt är det meningen att Mats ska hitta en verksamhet att försörja sig på. Jag bidrar med tyckande och mitt bildskapande. Vi hyr ateljén i Arkhyttan och har haft två utställningar. Mats har fått en del arbeten och verksamheten växer sakta men säkert, precis i lagom takt!

Den nya Gunilla
Ett citat från Martinus:
”Det är inte egoism att man begär sin rätt att leva.
Egoism uppstår först där man på sin nästas bekostnad begär ting, som är helt överflödiga eller onödiga för ens egen existens eller möjlighet att leva.” "

Jag sätter numera mig själv främst och gör ingenting som jag inte vill. Den nya Gunilla är ett faktum!

Denna nya Gunilla mår mycket bra.
Jag känner mig frisk, hel, kärleksfull, förlåtande och har mer pengar än jag behöver. Jag skapar den veklighet jag önskar och lever med en helt ny dimension - andligheten - närvarande. Doris, min skyddsande, finns ständigt närvarande.

Joel Miller:
Livet är stort.
Väldigt stort.

Så sträck på dig!
Seså!
Det passar precis.

Mats och Joel har åkt till Lövåsen och Arkhyttan, de stannar där till i morgon. I eftermiddag kommer Elin, Åsa och Anna hitflyttandes. Det ska bli roligt att träffa dem!!!

Jag är fortfarande mycket trött men tar det lugnt. Just nu känns det perfekt att bara vara hemma och ta allt som det kommer. "Att göra"-listan är lång och jag arbetar med att inte känna några måsten...

Jag gör det jag ska och allt är som det ska!

Foton från ateljén, Rönnäsutställningen och Öppet Hus i Luciahelgen har fått egna sidor.
Jag publicerar de digitala julhälsningar jag fått.
Tack för alla "Riktiga" Julkort!! Jag har inte skickat ett enda "riktigt" julkort i år...

Julhälsningar:

Lördag är det visst idag...
För en vecka sedan körde Mats och jag ner till Skåne.

Bilkörning
Vägen mellan Falun och Örebro känns dubbelt så lång som den är i verkligheten oavsett vilket håll vi kör. På nervägen körde vi över Fagersta som "sträckmässigt" är kortare men tar lite längre tid. På hemvägen körde vi via Ludvika. Vi tycker att det är en lika tung sträcka oavsett vilken väg vi väljer.
Det är 60 mil mellan Falun och Bjärnum. Vi har provat olika modeller för körningen. På nervägen körde vi 5 mil var och böt sedan oavsett hur vi kände oss. Det fungerar bra, vi hinner aldrig bli trötta och behöver aldrig ta till reservkrafterna. Igår kom Mats på att vi borde köra efter klockan i stället. På de snabbaste bitarna motsvarade en halvtimme ungefär fem mil, men på de "dryga" bitarna kommer vi inte så långt. Därför böt vi varje halvtimme i stället.
Väglaget har varit bra. Igår blev det frysgrader i Örebro men vägarna var väl saltade.

Bjärnum
Mina föräldrar hade tillsammans med Christian rest till Visby för att fira jul hos min syster så vi huserade själva i deras hus. Det var skönt att komma till ett välstädat och julombonat hem. Vi njöt av att få sköta oss själva och vara hemifrån!

Mats moster och kusin
Mats moster Britta har bott i ett hus i Degerberga. I somras blev hon sjuk och har i höst flyttat till eget åldringsboende i närheten. Hennes enda dotter Helena bor i Holland med sin familj. De är hemma i huset i Degerberga under julen för att tömma huset som håller på att säljas.
När Mats och Helena var barn firade de alltid jul tillsammans och Mats mamma Vera och syster har alltid umgåtts mycket och stått varandra nära.

Planering
Mats fick idén att vi skulle låta systrarna fira jul tillsamman i år. De börjar bli gamla och sjuka och träffas sällan. Helena tyckte att det var en jättebra idé!
Vi lät bli att berätta det för systrarna och lät det bli en överraskning. Vi besökte Britta i hennes nya hem och Vera i Malmö dagarna före jul och konstaterade att de var pigga nog för en överraskning. Vi träffade Helena och Jan i huset i Degerberga och planerade julaftonen.
Dagen före julafton tillbringade Mats och jag i köket i Bjärnum och lagade mat och förpackade i folieformar som värsta Cateringfirma!

Julmaten:
Janssons frestelse, senapssill, löksill, köttbullar, prinskorv, skinka, mald skånsk senap, julkorv, potatis, leverpastej, pressylta, långkål, rödkål, vörtbröd, edamerost, rödbetor, julmust, svagdricka, risalamalta med jordgubbskompott och risgrynsgröt för den som ville.

Julaftonen
Vi packade mat, glas, porslin och allt vi kunde komma på och var hos Vera vid 12-tiden. Hon visste att vi skulle komma och ha julmaten med oss.
Vi satt och pratade en stund innan vi satte igång med matvärmning och dukning och bad henne vila sig under tiden. Vi berättade att vi skulle bli 8 personer men hon trodde vi skojade så när hennes syster Britta dök upp blev hon både överraskad och överlycklig!!!!! Helena, Jan och deras döttrar Edith och Naomi var också med!

Mats och jag kom tillbaka till Bjärnum vid 20-tiden. Då sjönk vi mycket nöjda ner i soffan och öppnade våra julklappar. Sedan gick luften ur oss...

Fortsättningen
Vi hade ursprungligen trott att vi skulle köra tillbaka upp till Falun på Juldagen men insåg att vi behövde en vilodag. Så vi började med att sova länge.........
Oerhört trötta men nöjda packade, städade, vilade vi i omgångar och igår morse klev vi upp och körde hem!

Hemma
Vi var hemma vid 19-tiden. När vi sjunkit ner i soffan konstatera vi att borta är jättebra men

Julfirandet och bilkörningen har varit precis som vi önskat och gått fantastiskt bra men vi är rejält trötta och är i behov av lång och varaktig vila!!!!

Idag kommer Joel med buss från Stockholm, där han firat jul. Elin, Åsa och Åsas Luleåkompis Anna kommer hitflyttandes i morgon. Jag ser fram emot en lång och vilsam nyårshelg!

Anni: 19:57 26/12 -03 Nu har alla gäster åkte hem, regnet öser ner och vi är trötta men nöjda med årets jul. Hemsida och mail har legat på is ett par dagar. God Jul alla!!

Gunilla: Annandagen: 19.00 Vi är åter i Falun... trötta men glada :-)

Gunilla: Juldagen: regnet öser ner för andra dagen i rad...
Vi hade en underbar julafton i Malmö. Idag känns det som dagen efter... I morgon kör vi hem.

Anette: Tittar bara in och önskar en riktigt God Jul. Kram Anette

Gunilla: Agneta S, Skåne Tranås får bli nästa Skåneresa...

Gunilla: tisdag: -9 grader kallt i Bjärnum!!! Vi tar vilodag och lagar julmat...

Agneta S: Gunilla, om Ni kommer på "vårt håll" hoppas jag att Ni tittar in!

Agneta S: Även jag, önskar oss alla en lugn och fridfull jul!

Karin L: Skönt att höra att ni är framme - trots det ostadiga vädret. Jag önskar er en riktigt skön jul!

Gunilla: Måndag: resan till Skåne gick bra! Här har kommit lite snö - mest slask... Idag ska vi till Malmö!

AnnCatrin: God Jul, en skön ledighet tillönskas oss alla!

Gunilla: God Jul Anette, AnnCatrin och alla andra!!!

Igår hade jag en hektisk dag på jobbet, det mest akuta blev åtgärdat och nu har vårt Intranät jullov...
Åsa fick terminsbetyg och var nöjd, Elin hade första jullovsdagen. De var i Borlänge och köpte julklappar. På kvällen kom Jonas.

Ewa ringde och rapporterade om sin bröstoperation. Det hade gått bra men varit väldigt jobbigt. Hon får åka hem på måndag eller tisdag. I helgen är Per och Johan och hälsar på. Hon har ingen känsel i sitt nya bröst (men kan kanske få) men bröstet är varmt och blodfyllt!!!
Jag tänker på henne och önskar henne och alla andra en RIKTIGT

18 december

Igår röjde vi i Arkhyttan och medan vi var där kom det 6 kunder...

En reporter från Södra Dalarnas Tidning kom och intervjuade oss och artikeln är i tidningen idag:

Konstnärspar startar eget

ARKHYTTAN. Mats Sjöbom och Gunilla Rohlin har en företagsidé där konstnärskap och modern datateknik kombineras. Nu hyr de lokal i tidigare Bergåfabriken i Arkhyttan i Stora Skedvi.
Läs mer...

Idag var mina saker flyttade till min gamla arbetsplats och jag flyttade in i kontoret bredvid mitt förra. Systemutvecklarna hade möte i Haganäs (utanför Ornäs) och därefter åt vi gott julbord...
Mitt andra julbord för i år.

I kväll ska flickorna och jag till deras farmor och äta middag. Elin gjorde sin sista skoldag idag. Åsa får jullov i morgon. På söndag flyttar de till sin pappa och stannar en vecka.

Mats och jag funderar på att köra ner till Skåne redan på lördag morgon. Vi är så trötta och behöver komma till ro innan julen. I så fall blir det inte mer skrivet i dagboken förrän efter jul.

16 december

Idag åkte Ewa till Uppsala för sin bröstoperation. Ett år efter att vi blev färdigbehandlade. Jag tänker mycket på henne!

Något har hänt med min Bröstdagbok... Plötsligt så har den försvunnit från Internet - spårlöst borta! Vi undersöker vad som hänt med www.corpus.nu, där bröstdagboken hyr sina sidor...

Idag har jag packat mina saker på jobbet och varit ute och ätit lunch med arbetskompisarna. Direkt efter jobbet for Mats och jag till Claes Ohlsson i Insjön och köpte några julklappar och fyllde på konstnärsförrådet.

Oj,oj,oj....
Jag har glömt bort hur det är att vara riktigt trött....

I morse släpade jag mig upp och till jobbet, tittade mig omkring och såg att de andra såg ut som jag kände mig...

ÖPPET HUS-helgen var lyckad, vi är mycket nöjda!!!
Vi sålde 5 tavlor ( fyra av dem var Mats och mina), en låda maränger och lite tryck. C:a 40 personer besökte oss. Vi blev uppvaktade med skumpa och vacker julkrans... Mats blev anlitad för 2 jobb och eventuellt ytterligare ett... Jättebra!!!

Igår kväll var vi nöjda men urtrötta och hade tänkt titta på Sagan om Ringen som Åsa lånat på DVD. Mats och Åsa lyckades, jag såg en del men pratade i telefon med Gia som jag inte pratat med på evigheter, hämtade Elin på stationen, hängde tvätt och höll igång mellan varven och kom inte i säng förrän närmare 12-tiden.
Det är det jag känt av idag!

I morgon ska jag packa ner mina saker på jobbet eftersom vaktmästaren flyttar åt mig på onsdag då jag är ledig. Jag ska flytta in i grannrummet till mitt förra arbetsrum - jag valde det eftersom det har lite roligare utsikt...

På onsdag ska Mats och jag röja efter Öppet Hus-dagarna i Arkhyttan - men först ska jag sova ut!!!!

11 december

Jag vill göra reklam för vårt Öppet Hus i helgen:

ÖPPET HUS
Välkommen till vår ateljé i Bergåfabriken, Arkhyttan, där vi visar vår verksamhet och våra produkter.

Lördag 13 - söndag 14 december
kl 12-18

Försäljning av konst och grafik, affischer, vykort, konstkort, bokmärken, miniatyrtavlor
och äkta maränger från Skåne.
Konstutställning
Denna helg ställer vi ut konst tillsammans med våra gästutställare:
Anna Eleonora Persdotter
Monica Gorschelnic
Tage Hellberg

Regnet har öst ner hela dagen...

Det kom ett mail från Karl-Erik:
"Hej Gunilla!
Jag fann din hemsida alldeles nu av en ren slump trots att jag kollat 100-tals sidor om cancer de senaste åren. Din sida var i sanning innehållsrik och intressant!"
...
"Efter att ha drabbats av cancer tidigt 80-tal fick jag efter operationen ytterligare 17 problemfria år innan återfall 1997. Det har blivit ytterligare 3 operationer, den senaste tidigare detta år"

10 december

Det har kommit en fin julhälsning från Theodore, Linda och Kent!!!

Theodore ska snart bli storebror och föddes bara några dagar efter att jag fått min första cellgiftbehandling. De ska fira jul hos min syster Birgitta i Visby, tillsammans med Birgitta och Hasse (Theos morfar), "moster" Malin, mamma, pappa och Christian.

Åsa har överlyckligt berättat om Parisresan som varit mycket lyckad!!! Elin är jätteförkyld och har stannat hos Jonas i Nyköping.

En julhälsning från Annette:
Två arbetsdagar har gått och jag har arbetat intensivt, så det är tur att jag är ledig i morgon. Jag har precis pratat med Åsa, de är nu tillbaka i Sverige. Vi ska möta henne vid tåget kl 22.40.

Mats hämtade mig efter jobbet idag och därefter for vi till min faster i Grycksbo med de julklappar de beställt av oss.

I morgon ska vi sova ut och sedan åka till ateljén för att fortsätta förberedelserna inför helgens Öppet Hus! Mats är där ute och arbetar på dagarna. Vi kommer att ha tre gästutställare tillsammans med vår egen konst och visa upp vår övriga verksamhet. Det finns en hel del annan verksamhet i gamla Bergåfabriken i Arkhyttan där vår ateljé ligger. Hemslöjdsföretaget lånar ut en av sina stora ljusa lokaler till utställningshall och Wera, som har cateringfirman, ser till att det finns kaffeservering.

Här hemma har jag fått upp några elektriska adventljusstakar, Elin har tillverkat en underbar adventsljusstake på järnsmidet som står på köksbordet och änglatofflorna lever sitt eget liv...

Utställningen i Rönnäs
Jag var ledig både torsdag och fredag i förra veckan men var mycket trött efter Västeråsvistelsen, så vi tog det lugnt och först på fredagseftermiddagen körde vi med fullastad bil mot Rönnäs. Vi stannade till på Clas Olsson och köpte bordsstafflin. Då ringde blomsterhandeln i Leksand och undrade om vi kunde komma och hämta en blomma. Den var från Anita och Tage - jättefin stod den och smyckade utställningslokalen (foto kommer!) !!!
Jan-Erik tog emot oss i Rönnäs och låste upp i bystugan. Han och Maria skulle iväg på fest men deras dotter Elin var hemma och bjöd oss senare på god mat!

Vi ställde ut i den nyrustade skolsalen. Eftersom vi var i Rönnäs var många av motiven därifrån. På svarta tavlan hängde vi Mats oljemålningar. Där fanns spotlights som hjälpte till att göra dem rättvisa. Vi hade med oss ett par stora stafflin där ett par oljemålningar fick plats. I övrigt ställde vi ut på bordsstafflin på bord och långbänkar. Totalt ställde vi ut 41 tavlor och därutöver hade vi en del tryck. Vi visste på en gång hur vi ville ha det och redan klockan 19.00 var vi mycket nöjda och klara. Vi åt gott, slumrade framför TV:n och sov i Marias gästrum.

Under lördagen kom min faster med familj, min arbetskamrat Agneta R med sällskap, Marias föräldrar och syster och några ytterligare besökare. Vi hade satt upp ett arbetsbord så vi kunde både måla och arbeta med datorn när vi inte hade besökare. Bystugeföreningen hade kaffeservering i rummet intill.

På söndagen kom det betydligt fler besökare och det var roligare. Jag upptäckte att det roligaste var de möten jag fick med olika människor genom våra bilder. Vi pratade om Norge, Ullviberg, höst, barfotaspring på stranden...

Sammanfattningsvis är vi nöjda, vi lärde oss mycket men vi hade naturligtvis gärna haft fler besökare och sålt mer. Vi sålde en av tavlorna och ett antal tryck. Det täcker kostnaden för tre månadshyror för ateljén - Jättebra!
Maria och Jan-Erik skämde bort oss med god mat, husrum och trevligt sällskap! Tack för det!!!

Resan till Skåne
Jag arbetade länge på måndagen för att kunna släppa tankarna på arbetet och börja köra direkt när jag slutade på tisdagen. De nya arbetsuppgifterna och Västeråsbesöket hade inneburit att jag tappat greppet om jobbet men kände att jag nu fick lite struktur och sedan hade jag ett bra CM (Chef-Medarbetar)-samtal på tisdagen.
Innan vi körde satte vi på sprillans nya dubbdäck - Mats hade undersökt marknaden noga och vi beslöt oss för det bästa. Vi tror att vi kommer att köra ner till Skåne en hel del och då är det skönt att ha bra grepp!

Mats vänner Staffan och Britt-Inger bor utanför Motala. Vi körde dit på tisdagseftermiddagen, hade en trevlig kväll tillsammans och fick sova i deras gäststuga. Nästa dag tog vi det lugnt och var framme i Bjärnum hos mina föräldrar tidigt på eftermiddagen.
Det visade sig att pappa hade så ont av sitt bråck att han fick ligga och sitta mest hela tiden. Han står på väntelista för operation. Jag beslutade mig för att följa honom till akuten nästa dag och Mats körde ensam till sin mamma i Malmö.
På akuten blev pappa undersökt och vi fick veta att det inte var något farligt. Han började äta smärttabletter som genast hjälpte. Han kan däremot inte sköta alla de saker han brukar göra. De ska få mer hjälp hemma under väntetiden för operationen. Det kändes mycket bra att vi kom ner och kunde stötta dem just nu!
Christian, mamma och pappa ska tillbringa julen hos min syster på Gotland så då får de vila!

Mats mamma var mycket piggare och på fredagen åkte vi dit båda två. Hon hade aptit och hade gått upp två kilo! Däremot har hon ont och svårt att sitta. När hon ligger ner i ett visst läge har hon inte alls ont - vilken tur att hon älskar att läsa!
Det måste vara tungt att vara en fånge i sin egen kropp på det sättet!
Hon får numera mer hjälp, har larm, nya hjälpmedel och gåstol så att det fungerar för henne att fortsätta bo hemma där hon har sina vänner!

När vi ändå var i Malmö passade vi på att besöka Konstkungen, en ramgrossist som även Mats pappa anlitade. Oj, oj oj vilket paradis - de hade bl a massor av färdiga ramar till extrapris....
Agneta S hade skickat tre kartonger med maränger med sin svärson som stod och sålde blommor och julkransar utanför IKEA. De hämtade vi innan vi for tillbaka till Bjärnum. Vi ska sälja maränger när vi har Öppet hus!

Igår körde vi upp i lugn takt. Vi turas om att köra och byter förare var femte mil. Det gör körandet mycket lättsamt och vi behöver aldrig tära på våra reserver. Vi jublade när det blev snöfall och riktigt vinterväglag. De nya däcken är mycket bra och nu hade vi bra nytta av dem!
Vi har beslutat oss för att åka ner till Mats mamma och fira julafton!

Framtiden

Igår kväll var jag helt tom...
Flickorna är i Paris till tisdag. Elin stannar sedan hos Jonas i Nyköping och kommer hit först nästa helg. Jag ska arbeta en helt normal arbetsvecka och nästa helg har vi Öppet Hus och utställning med gästutställare i ateljén.
Därefter ska vi bara ta det lugnt. Det har varit lite för mycket den sista tiden. Vi har hanterat det på ett bra sätt men vi är ändå trötta...

Nu ska jag leta reda på de elektriska julstakarna - Det är visst andra advent idag...

6 december

Lördag kväll, klockan är 19.00.
Vi har kört hem i lugn takt och fick användning för våra nya dubbdäck när snön vräkte ner i trakterna kring Jönköping.
Det kändes bra att träffa våra föräldrar! Det känns bra att vara hemma igen...