Föregående sida
 11 december
- Dag 54
Vaknade i morse med orolig mage...
Magsjukan gick i Gävle i förra veckan och i går började jag
känna mig lite dålig i magen. Jag hoppas att det inte blir värre,
jag ser inte fram emot att åka buss om jag blir sämre. Strålningen
bör ske ändå så det är bara att förbereda sig för resan.
Ewa och Ida ska till Ikea och handla så jag får förströ mig
själv under bussväntetiden idag.
Tänkte ta mig en promenad till stan. Mitt ben verkar nu hålla
för promenader.
Snart har även denna vecka gått. Igår kändes det som om jag
hade oändligt lång tid kvar men det är bara 10 strålningar kvar!
Idag har vi -10 grader kallt ute.
...en änglahistoria:
"Två resande änglar kom till en rik familj för att
övernatta. Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum. Istället
placerades de i ett rum i en kall källare. När de skulle lägga sig såg den äldre
ängeln ett hål i väggen och lagade det. Då frågade den yngre ängeln varför hon
lagade hålet. Hon svarade: "Saker är inte alltid sådana som man tror".
Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus. De snälla husvärdarna
delade sin middag med dem och de fick sova i deras sängar för att vila sig
ordentligt. När de vaknade nästa dag såg de husvärden och hans fru
gråtande. Deras enda ko som var deras levebröd låg död på ängen.
Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre hur hon
kunde tillåta att någonting sådant kunde hända. Den elaka husvärden hade
allting och du hjälpte honom ändå. Trots att den andre hade väldigt lite,
delade han det med oss och du tillät att hans enda ko dör. Den äldre
ängeln svarade: "Saker är inte alltid sådana som man tror." När vi var i
den kalla källaren såg jag att det fanns guld i det hålet så jag lagade
det för att han inte skulle kunna hitta guldet, eftersom han var så girig.
Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel för att hämta
husvärdens fru, så jag gav honom kon istället.
Saker är inte alltid sådana som man tror. Någon gång händer det
saker som man är olycklig över. Tro att varje sådan händelse är till din
fördel. Med tiden kommer du att få veta... Några människor kommer snabbt
in i våra liv och försvinner lika snabbt ur våra liv igen. Några människor
blir våra vänner och stannar länge i våra liv. De lämnar vackra spår i
våra hjärtan. Vi blir aldrig mera som vi varit, eftersom vi lärde känna en
god vän! Igår är historia. I morgon är en gåta.
Idag är en gåva och därför heter det nutiden. Lev och njut av varje
ögonblick! "
7.40
Min mage har inte lugnat sig och jag har precis talat med Gävle.
Jag stannar hemma idag!
Anni har skickat en lapp till mitt
cancerlapptäcke.
Tillbaka
12 december
- Dag 55
Jag la mig efter att ha pratat med Gävle och
sov till 11.30. Därefter var magen lugn så det var inte en våldsam
magsjuka, tack för det!
Vi var på körträning igår och det är alltid lika roligt! På
söndag ska vi sjunga på en alternativ Julmarknad och den 22 är det
julkonsert i Stjärnsunds kyrka.
Detta kort skickade Agneta S!
Vi pratar en hel del om träffen med alla webbisar i
vår/sommar. Vi ska fundera under julhelgen och spika en plats och ett
datum så att alla vet om det i god tid och att vi kan komma så många som
möjligt...
Nu väntar duschen och Gävle!
Tillbaka
Denna bild skickade Anni mig i natt! Tack!!!
13 december
- Dag 56
 Jag
somnade tidigt igår och vaknade av en mardröm vid 4-tiden och
kunde sedan inte somna om...
På min dator ligger
min senaste ängel. Jag fick en hundängel av Ewa igår, han
håller ett hjärta i händerna, är vit (fast webbkameran gör allt
rosa) och är så söt! Tack Ewa!
Igår kom Ewa och Ida och hämtade mig i väntrummet. Vi åt
lunch på Sibylla och gick sedan och tittade på Lucian i sjukhusmatsalen.
Det var nollgradigt och jag hade klätt mig för Falutemperaturen (minus 11
på morgonen). Jag promenerade en stund men var alldeles för varmt klädd.
Kristian ordnade så att jag kan strålas två gånger nästa
torsdag och kan avsluta strålningen den 22 som planerat! Skönt! Friska
celler återbildas på 6 timmar efter strålningen - det gör inte
cancercellerna. Därför kan man strålas två gånger samma dag med 6 timmars
mellanrum!
Dag 56 efter sista
cellgiftbehandlingen och 18 strålningar gjorda.
Jag blir inte sämre på det område som
jag strålas. (från halsen ner över hela bröstet och ut under armhålan) Det
blir svartare och svartare och kliar en del. Jag har kokat kamomillte och
lägger som vått omslag så att klådan lindras. I helgen ska vi ta kort så
att jag kan visa er hur det kan se ut.
Muskelvärken kommer och går. Värst är det i benen på natten. Jag behöver
sträcka mig och gärna gå upp och gå några gånger.
Hårväxten har tagit fart överallt utom under armarna. Jag är oerhört trött
och de flesta av oss som strålas verkar vara
trötta...
Idag är det första dagen på 6
månader som jag inte ska äta Waran . Medicineringen
efter blodproppen är över!!!!
Maria L har skickat ett foto
på lilla Julia. Arbetskamraterna har varit där och tittat - jag var i
Gävle jag... men efter nyår ska hon bli inspekterad!!!
Kväll:
Nu är 19 av 27 strålningar gjorda...
 Jag åkte tillbaka till Falun med 11-bussen.
Mats och jag handlade, jag sov en stund och vi har nu ätit en underbart
god middag - tillagad av Mats!
Mats och jag firar 11 månader idag...
Tillbaka
 
14 december
- Dag 57
Det går inte att beskriva hur lycklig jag är som har förmånen
att få dela mitt liv med Mats!
Vi fick kontakt via Internet (Passagen Kontakt) förra
hösten. Vi mailade ett tag och när vi sedan träffades kände vi från allra
första början att vi hittat rätt!
Vi delar varandras liv och har sällskap på denna bit av livets väg. Med
erfarenhet av tidigare förhållanden, föräldraskap mm har vi mött varandra
med ödmjukhet och ibland en överdriven omtänksamhet! Det viktigaste för
mig är den respekt vi har för varandras individuella önskningar och behov!
Vi beslutade att kalla oss för sambos fastän vi egentligen är särbos.
Under hösten har Mats mer och mer kommit att bo hos oss. Långsamt har han
och hundarna smält in i familjen... och jag trivs!!!!!
Anita (min gamla vän från Falun) hade ett allvarligt samtal
med mig i bilen till Gävle. Jag är tacksam att hon tog upp saken och jag
har funderat en hel del på det hon sa. Hon menade att jag inte skulle rusa
iväg och tänka för mycket på arbetet ännu. Det viktigaste för mig är att
se till att jag känner mig återställd och frisk. Först när jag gör det ska
jag på allvar börja fundera på återgång till arbetet!
Jag var inte medveten om att jag kände en press från mig själv att återgå
till arbetet så fort som möjligt. Jag längtar efter att börja arbeta men
naturligtvis ska jag vara återställd först! Min nuvarande sjukskrivning
gäller till den sista februari.
Det är inte bara cancern som har tärt på mitt kraftförråd. De senaste 8
åren har varit oerhört slitsamma och jag har knaprat ner till botten av
mina kraftreserver. Jag börjar bygga upp reserverna men varje motgång
kastar direkt ner mig till botten igen. Mycket är likt den utbrändas
situation - jag kan tänka mig att min bröstcancer var min symptom på
utbrändhet...
Nu vill jag se till att reserverna byggs upp igen och att jag inte
utsätter mig för onödiga påfrestningar!
Jag vill leva ett helt liv, fyllt med kärlek, förlåtelse,
friskhet och glädje!
Idag vill jag ha en slapp dag och njuta av att slippa åka
till Gävle. Åsa spelar innebandy hela dagen och vi ska åka och titta på en
match under eftermiddagen.
AnnCatrin har tipsat om att vätskebrist kan orsaka sendrag
och kanske muskelvärk - det hade jag inte tänkt på! Ska testa att dricka
mycket!!
Annika har skickat detta:
Hemligheten
till
ett
Lyckligt
liv!!!
Ge Dig ut i naturen
och ha kul ....
Skaffa Dig inga dåliga vanor ...
Lyssna alltid på goda råd...
Var vaksam ...
det Du väntar på kanske redan är på väg till Dig
...
Var beredd på de mest skiftande överraskningar i livet ....
Var beslutsam när det gäller att uppnå Dina mål...
Låt inte omständigheterna förbrylla Dig ...
Sluta
aldrig upp att lära Dig …
Och framför allt...
LE!!!
Ha en bra dag!!!
Det där med kammen är lite svårt för mig...
Tillbaka
15 december
- Dag 58
Tredje advent
Mats vaknade före mig för en gångs skull
och jag steg upp och serverades nykokt kaffe vid köksbordet
när han konstaterade att jag var rufsig i håret!!!!!!!!!!!
Jag kan bli rufsig i håret.........
"Tänk att du är inne på sista veckan. Kommer du ihåg när du
var i min situation? När du hade gjort första FEC:en och väntade
på nästa. Hur långt du tyckte att du hade kvar. Och nu ser du
slutet. Jag är så glad för din skull. Och längtar tills jag själv
får skriva samma sak i dagboken."
mailar Anette.
Elin har sovit över hos en kompis och flyttar idag till sin pappa. Båda
flickorna flyttar tillbaka till mig nästa söndag. I år firar de julen
hemma hos mig.
Vi ska snart åka åka iväg och uppträda med kören på Svinö alternativa
julmarknad.
Kväll:
Dagen har varit trött. Det går inte att beskriva min trötthet - det är en
helt ny sorts trötthet...
Strålningsområdet fortsätter att bli rött, mörkna och klia...
Anita från Valbo har ringt. Jag och Ewa är hembjudna till
henne på tisdag!
"Hurra för rufsigt hår!!
 "
skriver AnnCatrin i scriptboardet.
"Jag tycker det är skönt att du skriver att slutet
av detta kommer fortare än man tror. Just nu tror jag ju inte det. Och
när jag läste din dagbok att du var rufsig så började jag storgråta. Jag
är så jätteglad för din skull, tro mig, men det känns så låååångt innan
jag är där. Jag vet, jag får inte tappa sugen. Men ibland hoppar man
inte jämfota precis. Jag tror att det är min tur att tycka lite synd om
mig själv. ;-)
Samtidigt är din dagbok en sporre för mig.
"Så där kan jag också skriva sen". "
mailar Anette och skickade ett foto som nu finns på sidan med
Bröstdagboksvänner.
Tillbaka
16 december
- Dag 59
Idag startar den sista strålningsveckan som innebär 7 strålningsdagar, ett
läkarbesök och 8 strålningar. Jag ska åka sjukbuss måndag till onsdag. På
torsdag-fredag följer Mats med och vi sover hos AnnCatrin. Lördag och
söndag åker jag sjukbuss igen - de ska ordna särskilda turer och det
verkar som om vi kan komma hem tidigare de dagarna.
Jag räknar inte med att orka något annat denna vecka...
Lite julklappar är redan fixade, de övriga ska jag köpa
denna vecka. I övrigt väntar vi med julförberedelserna tills barnen är
tillbaka. Mats förbereder mat och stoppar i frysen.
Tillbaka
 
17 december
- Dag 60
Idag flyger mamma och pappa till Visby för att fira julen hos
min syster Birgitta. De är trötta men mår bra!
Igår fick jag Banverkets julklapp: en ryggsäck som är en
kylväska, med tallrikar, bestick och glas för två! Den kommer att bli
använd i sommar - var så säker!
Blomsteraffären kom med en fin julblomma - så nu behöver det "bara" bli
julfint runt omkring...
I Gävle var det som vanligt. Jag åt lunch med Ewa och
träffade Bibbi som arbetar på patienthotellet och läser min dagbok. Jag
lär känna allt fler människor: Eva, Ann-Marie, Birgitta, Stina, Stina och
Allan, Bosse... m fl. Vi delger varandra våra sjukdomssituationer och liv.
Det underlättar att få perspektiv på min egen situation...
Tillbaka i Falun tog vi en promenad med hundarna men sedan blev det inte
mycket mer gjort...
Kväll:
Idag var det kallt både här och i Gävle.
Efter min strålning gick jag till patienthotellet där Anita och Ewa
väntade. Vi for hem till Anita som bor i Valbo. Hon bjöd på jättegod
ädelostpaj och äppelkaka och vi satt i hennes kök i hennes söta lilla gula
hus och pratade, pratade och pratade...
Vi var helt överens om att vår bröstcancer medfört mer positiva än
negativa saker och att vi nu mår bättre än någonsin! Är inte det
underbart!!!!!!!!!!!!
Jag förstod först idag att min trötthet beror på den
intensitet dagarna innebär. Jag pratar med människor i liknande situation
och tar in massor av information. Denna information behöver bearbetas och
smältas.... därav tröttheten! Det är oerhört givande att få denna
möjlighet att bearbeta bröstcancern och min egen situation.
Tillbaka
18 december
- Dag 61
" Trött
kommer du nog att vara rätt länge. Tänk så oerhört mycket du
kommer att behöva smälta och bearbeta när väl behandlingarna är
över! Tänk så mycket kraft kroppen har gjort av med under denna
långa tid, kraft som den nu ska bygga upp igen! Tänk så mycket
energi som kommer att krävas när du börjar orientera dig i den nya
världen, dina gamla omgivningar men med nya inramningar s.a.s.
Jag tycker det var en bra jämförelse du gjorde när du
jämförde med utbrändhet. En sorts utbrändhet är det frågan
om, alldenstund du gör en mental och själslig resa förutom den
kroppsliga.
Var beredd (så idiotiskt att skriva just det men du fattar) alltså
tänk på att det kan hända att du blir alldeles tom när strålningen
är över. Ingen lyckokänsla rusar genom kroppen, inga äppelträd slår
ut i blom och håret växer inte fortare. Låt allt ta den tid det tar
och sätt inte några tidsgränser för dig själv."
mailar AnnCatrin.
"Jag läser
din dagbok för att den ger mej mod och jag blir så glad när jag hör att du
har det så bra med din Mats - leve kärleken! Trots din trötthet av alla
behandlingar så har du din Mats och din familj, det är så mycket värt, det
viktigaste i livet.
Jag ser fram emot att komma till ditt stadium i allt detta, när du kan se
slutet och bara satsa på återuppbyggnad av din stackars kropp. Så mycket
skit vi får ta! Först operation och sedan allt detta cellgift i starka
doser och sen strålbehandling och sen på det antiöstrogen i flera år!
Vilken tid kan det inte ta att kännas ej "normal" igen? Om vi nånsin gör
det? Fast vad är normal? Vi måste lära oss att leva efter hur vi mår och
inte vad andra förväntar sig av oss.
Mycket klokt att inte stressa tillbaka till jobbet. Även om man gärna
vill så är det nog det viktigaste i vår situation att inte lyssna till vår
logiska hjärna utan lyssna mer på vår kropp och själ - och inte bara
lyssna utan lyda den rösten! Vi måste inte vara så himla duktiga, livet är
kort nog. Som John Lennon sade: "Livet är det som sker när vi är upptagna
med att planera annat!"
mailar
Britt-Marie.
Jag ska inte äta antiöstrogen. De
som haft den typ av cancer som är hormonkänslig ska äta
antiöstrogentabletter 5 år efter strålbehandlingen.
Det känns skönt att vara färdigbehandlad nu och slippa de besvär
tabletterna kan ge!
Den typ av cancer jag hade innebär en högre risk för återfall än
för de som haft hormonkänslig cancer. Jag har inte träffat någon
med samma typ av cancer som min. Alla utom jag och Eva2 ska äta
hormontabletter men Eva2 hade en annan cancertyp...
Det är otroligt vad svårt det är att förstå de siffror läkarna
använder sig av men jag tror att det är så här:
Min återfallsrisk är att 3-4 av 10 får återfall. (Hade jag avstått
behandling var det 4-5 av 10)
Hormonkänslig cancer som behandlas med tabletter har en
återfallsrisk på 2 av 10.
Vägen tillbaka till mitt nya liv har redan
börjat. Jag är nu frisk och har gjort alla säkerhetsåtgärder för att jag
ska förbli det. Jag kommer att betrakta mig själv som helt återställd!
..ska bara återta mina krafter!
Allt är som det ska
och jag gör det jag ska!
Eftermiddag:
Sjukbussen är inne på service och reservbussen startade inte i morse. Vi
från Falun och Storvik åkte i en egen liten taxi och taxichauffören skulle
vara tillbaka till klockan ett så han stannade och väntade på Stina och
mig. Klockan 12 var jag tillbaka i Falun och gick på stan och tittade
efter julklappar en stund innan jag tog bussen hem.
Nu har vi varit iväg och köpt julskinka, julgran och kalkon. Vi
promenerade till affären och Banji hjälpte mig att dra hem granen...
Här ser ni vår kör. Mats kikar fram längst
bak och jag är den andra från höger i första raden.
Snart ska vi åka och träna med kören - den
sista träningen före juluppehåll och julkonsert på söndag. Mats ska
sjunga Stilla Natt och tränar för fullt!
Kväll:
Har ni tid över så
besök
Annis sida eller skicka henne ett mail!
Hon kan ha fått cancer i sitt andra bröst och får besked först på måndag
- en tung, lång väntan för henne...
Jag tänker på dig Anni och håller tummarna och hoppas...
Tidigt i morgon kör vi med bilen till
Gävle, julhandlar och sover hos AnnCatrin.
Återkommer i dagboken på fredag!
Tillbaka
Kristian, Lena och Åsa på Lina3.
20 december
- Dag 63
Igår strålades jag två gånger och träffade en ny
läkare som skrev ut mig från strålbehandlingsavdelningen.
Strålbehandlingsavdelningen är uppdelad på tre lag och jag har
behandlats av Lina 3.
Torsdag:
Kl 7.15 for Mats och jag iväg mot Gävle. Efter den första
strålningen kl 8.45 gick vi ut på stan och hittade det vi skulle
på två timmar. Det var folktomt och inga köer. Vi träffade
AnnCatrin och åt lunch med henne innan vi åkte tillbaka till
sjukhuset.
Den kvinnliga läkaren undersökte mig och berättade att det svarta
och röda är inflammationer i hud och underhud. Det blir en
fördröjning av reaktionen av strålningen så jag kan fortsätta att
bli sämre under en vecka efter strålningens slut. Hon skrev ut mer
kortisonsalva och sa att jag kan smörja med den upp till tre
veckor efter den sista strålningen. Jag fick också veta att mitt "benonda"
inte kunde ha med kortisonet att göra.
I framtiden ska jag på läkarbesök först om tre månader och sedan
en gång om året. Jag ska vara uppmärksam på om jag får långvarig
hosta, nya knölar i bröstet eller långvarit ont i skelettet.
På kvällen bjöd AnnCatrin på god
middag, hennes son Lars kom hem från Uppsala och vi hade en
trevlig men något trött kväll...
Nu har jag bara 2 strålbehandlingar kvar!
Skinnet har börjat trilla av under armen men jag har inget öppet
sår...
Så här såg jag ut i onsdags:
Fredag:
Sovmorgon var härligt... och ovanligt!
Vid 10-tiden sa vi hej till AnnCatrin och åkte för att ta dagens
strålbehandling. Därefter sökte jag Ewa men hon var ute på vift
och vi fortsatte då till IKEA. Där gick allt som på räls och
klockan 12 hade vi handlat det vi skulle och reste hem mot Falun
igen!
Nu har Mats gjort i ordning en hylla för Micron och
håller på att sätta upp fler hyllor...
Jag är trött, har fått massor av julkort och mail
men orkar varken skriva dagbok eller svara på mail.
Det får bli en tidig kväll!
Tillbaka
 
Dessa änglar och massor av andra kom i julkort från Ulla! Tack!
21 december
- Dag 64
Anni skriver i mitt scripboard:
"Måste bara dela med mig... "http://www.avigsidan.com/avigsidan/bpict/tomten.html"
 "
Det börjar så här:
Jag bad maskinöversättningsprogrammet
InterTran att översätta "Tomten" av Rydberg till engelska. Resultatet
blev "The Gardens".
The Gardens
Midvinternattens cold is harsh ,
stjärnorna sparkle and glimmer.
All sleep in desolate court
deeply wonder midnattstimma.
Moon migrate its silence ban ,
snow shines white on fur and Granada ,
snow shines white on roof.
Only gardens is alert.
Läs
hela översättningen...
Tack Anni!
 8.25 hämtas jag för Gävleturen. Ingen vet när
den går hem. Strålavdelningspersonalen har samordnat våra strålningstider
för att alla ska kunna åka hem klockan 12 men sjukresor hävdar att de kör
hem klockan 15 som vanligt!
Vi ska prata med chaufförerna idag och se vad de kan göra...
I annat fall tar jag tåget hem!
Eftermiddag:
Vi var 8 personer som åkte till Gävle och 9 hem. Chauffören
och vi kom överens om att åka tillbaka klockan 12 då alla var
färdigbehandlade!
Väntrummet var fullt idag. Jag träffade Anita och grät en skvätt av glädje
över att hon idag gjort sin sista behandling...
Hemma i Falun reikade jag och sov en stund. Jag var
vaken en bra stund i natt och besvärades av klåda och benvärk så jag
känner mig extra trött idag...
Flickorna kom förbi och slog in lite julklappar och Mats fortsatte att
sätta upp hyllor.
Nu ska datorn stängas och plockas bort för att jag ska få en hylla här
över också...
Tillbaka
Fjärde advent
- Sista strålningsdagen!
22 december
- Dag 64, Strålning 27
För sista gången ska
jag ta sjukbussen till Gävle och få min 27:e och sista strålning... Sedan är
jag färdigbehandlad!
Över två månader har gått sedan den sista FEC-behandlingen, håret växer
så det knakar, strålningsområdet är inflammerat, svartnar och tappar
därefter skinn men om en vecka så ska det bara bli bättre!
Jag hör inga klockor som ringer eller ljuv musik men känner mig mer
lycklig än jag trott.
Det är nog dessa glädjekvitter Ewa sänder i scriptboardet också:
Ewa:
"Hej
Gunilla! Nu är jag färdigstrålad. Det tar tid att smälta alla intryck fr
Gävle-tiden."
Ewa:
"Nu är det lugn och ro som gäller. Det är så
skönt att vara hemma."
I eftermiddag ska Gospelkören
uppträda i Stjärnsunds kyrka och
flickorna flyttar hem i kväll.
I morgon bitti ska vi kliva upp och ta en gemensam städning innan granen
tas in och blir klädd och sedan börjar vår jul!
Tillbaka
23 december
"Du har klarat det!!!
Vilken resa det har varit, framför allt för dig men även för oss runt
omkring. Tack för att vi fått följa dig varje dag genom dagboken. Det
kommer att bli tomt efter den, kan du inte ha någon lagom åkomma som du
fortsätter rapportera om - nageltrång eller så? ;-)
Älskade vän, så glad jag är över att du nu får vila, fira jul och börja
bygga upp krafterna. Jag ser fram emot Dagboksfesten!"
mailar AnnCatrin
Ja, jag ser också fram emot Dagboksfesten men tänker inte
få nageltrång...
Dagboksskrivandet kommer att pågå ett tag till. Jag räknar
med en hel del eftertankar och reaktioner.
Jag har börjat att göra en CD med min bröstdagbok som jag tänker sälja.
CD:n ska innehålla hela Bröstdagboken och de färdigbearbetade delarna av
Kropp och Sjukvård och Själ och Ande. Dessutom kommer den att fungera som
talbok och erbjuda utskrifter med eller utan bilder... Mer
information kommer!
Ur ett annat mail:
"Det var länge sedan
jag hörde av mig, men du ska veta att jag läser din dagbok. Du är så
fantastiskt modig och så stark - att du bara orkar! Jag önskar dig av
hela mitt hjärta allt gott inför det nya året! Mina obekanta hälsningar
även till Mats – vilken pärla han måtte vara!"
Nu är jag klar!
Nu är jag färdigbehandlad!
Det är inte helt ofattbart men nästan...
Vi kände en stor lättnad och glädje igår. Mats säger att jag utstrålar
något helt annat nu! Jag tror det är befrielse...
Resan till Gävle gick bra, vi blev bjudna på gott fika av
strålningspersonalen och var tillbaka i Falun vid 14-tiden. Jag sa farväl
till mina nyvunna vänner och gick vidare i livet...
Konserten i Stjärnsund gick bra - Mats sjöng fantastiskt!!!
Vi var hemma i Falun vid 20-tiden, hämtade flickorna och började
julfirandet...
Jag somnade som vanligt helt utmattad i soffan...
Min syster Karin ringde igår kväll. Hon är hemrest från Cuba och firar
julen tillsammans med mina föräldrar hos vår syster på Gotland. Pappa har
fått lunginflammation men äter penicillin och är på bättringsvägen.
Eftermiddag:
Nu är lägenheten städad och julgranen ståtar färdigklädd. Vi har plockat
upp det nyköpta pusslet och druckit julglögg. Jag tar sats för att slå in
de sista julklapparna och sedan skriva rim. I år vill jag rimma på alla
paket!
Vi känner alla en glädje inför julen och julstämningen har infunnit sig!
Jag grät en skvätt av glädje över att Anni fått veta att hennes knölar
var ofarliga - Nu kan även hon få en lugn och skön jul!
Tillbaka
25 december
-Juldagen
Vi har haft en underbar julafton och juldag. God mat, TV,
pusselläggande, umgänge och ingen stress. Igår var det för kallt att vara
ute, -20 hela dagen. Idag har temperaturen stigit och just nu är det bara
-8!
Jag har precis tagit mig ett skönt bad med
uppiggande dofttolja. Jag fick mycket bad och hårprodukter i
julklapp!! Det var välkommet!
I morgon ska jag börja läsa in min dagbok som talbok, jag
planerar att erbjuda Dagboken och de färdigbearbetade delarna
Själ och Ande och Kropp och sjukvård på CD.
Läs mer här...
Tillbaka
Gudrun
och Frans
26 december
- Annandag Jul
En tråkig nyhet kom sent i går kväll. Vår vän Margaretha ligger på Falu
Lasarett och är väldigt sjuk...
Mats och jag blev oerhört överraskade, vi kände inte till att
hon var dålig. Efter den första chocken satte vi oss ner, höll varandra i
handen och skickade massor av tankekraft till henne.
Dag 67 efter sista
cellgiftbehandlingen och dag 4 efter sista strålningen.
På min ena axel har jag ett skinnflått område som är lite
större än en femkrona. Igår hade jag besvär av att det blev
småsprickor och småsår varje gång jag rörde armen. I morse när
jag vaknade hade hela området börjat vätska sig...
Eftermiddag:
Mats och jag har varit på sjukhuset och träffat
Margaretha.
Vi har inte haft så mycket kontakt den sista tiden - jag har
antagit att hon ville vara i fred eftersom hon kände sig nere.
Nu var det Agneta R, som är orsaken till att vi fick kontakt,
som kontaktade mig och berättade hur dålig hon var. Hon hade
besvärats av diskbråck en tid och fick tillslut så ont att hon
i fredags åkte in akut till sjukhuset. De upptäckte då
metastaser i levern och skelettet. Det finns inget att göra
och hon har inte lång tid kvar att leva! Allt har gått i
raketfart!
Jag använder hennes egna ord:
Jävla skit!
Jag blir så arg på allt och alla och vill skrika att jag inte
tycker att det är dags för henne ännu - hon har ganska små
barn och vi skulle lära känna varandra bättre - det känns så
orättvist...
Hon blev jätteglad över att vi kom, svor över att det skulle
sluta så här och gladde sig över att hon kunnat ge mig ett
ansikte på Gudrun (den ande som fungerar som budbärare)... Vi
stannade en kort stund, Margaretha väntade mer besök och
behövde sova innan dess. Vi avslutade sjukhusbesöket med att
gå till andaktsrummet och tände ett varsitt ljus för henne.
Tack Margaretha, för att jag fick börja lära känna dig, för
alla skratt och den livsgnista du förmedlat!
Vi ses igen, det är jag övertygad om!
Tillbaka
27 december
Ewa mailar:
"Tråkigt det här med Margaretha. Jag gick in och läste artikeln i
tidningen. Allt kommer så nära och jag får säga att man känner sig bra
skör när man hör det här. Vi som precis har slutat våra behandlingar och
är på väg tillbaka till verkligheten."
Det är just det - förutom sorgen över Margarethas öde så
kommer tankarna på min egen död tillbaka. Det aktualiserar återigen de
tankar jag hade i mars då jag "mötte" döden liksom mina tankar om
återfall.
Jag är definitivt på väg tillbaka till verkligheten och betraktar mig som
frisk tills jag vet något annat...
men det skrämmer att det kan gå så fort - i fredags fick Margaretha
besked om att diskbråcket var cancer och blev omedelbart inlagd... Idag,
en vecka senare vet jag inte om hon lever...
Livet är NU!
Allt är som det ska
och jag gör det jag ska...
Jag har funderat en hel del på min Bröstdagbok. Jag vet
att anhöriga och vänner är lika intresserade som de bröstcancerdrabbade.
Många har hört av sig och sagt att jag borde ge ut Bröstdagboken som en
bok och efter viss tvekan hörde jag av mig till ett antal förlag. Ingen
av dem visade något intresse.
Bröstdagboken på CD:
Det är bra om de som inte har
Internet kan få tillgång till min dagbok, jag önskar också att
sjukhuspersonal ska intressera sig för den. Jag är övertygad om att jag
kan ge infallsvinklar som de har nytta av! Även de som är intresserade av
andlig utveckling kan säkert ha utbyte av den.
Jag har därför bestämt mig för att undersöka om det finns intresse att
köpa den som CD.
Där går det att läsa Bröstdagboken i webbläsaren precis som den ser ut på
Internet.
Jag erbjuder texten i Wordformat så att den kan skrivas ut med bilder och
allt. Dessutom finns texten i enklaste textformat så att den går att
skriva ut utan bilder och från alla datorer.
Dagboken är oerhört stor och det är svårt att få en överblick, jag har
därför börjat bearbeta de delar som handlar om sjukvården och min
själsliga utveckling. Mina färdigbearbetade texter om Kropp och
sjukvård liksom Själ och Ande kommer bara att erbjudas via
CD:n.
Kväll:
Ewa ringde och vi fick tala om vår gemensamma förskräckelse över
Margarethas situation. Det kändes bra att prata med henne!
 Barnen
och jag åkte till Ornäs och grattade barnens faster som fyller år i dag.
Vi åt tårta och träffade barnens kusiner, fastrar, farmor och
gammelfarbror. Jag fick en ängel av Ingrid!!!
Vi har också inhandlat lite reakläder till barnen.
Jag besväras mycket av såret på halsen/framsidan
av axeln... och tycker synd om mig själv och känner mig gnällig... De har
sagt att reaktionen kan förvärras 7-10 dagar efter strålningens slut.
Från nyårsafton ska det i alla fall inte kunna bli sämre...
AnnCatrin mailar:
Det var
väldigt ledsamt att läsa om Margaretha. Lika glad som jag blev för, den
för mig okända, Annis skull när det kom besked att hon inte fått mer
cancer, lika nedstämd blev jag av detta besked. Naturligtvis blir jag
orolig igen för hur det ska gå för dig men försöker hålla fast vid alla
starka, goda tankar vi tänkt genom hela din behandlingstid. Det är klart
att du är återställd!!!
Tillbaka
28 december
Jag har precis pratat med Agneta och fått en rapport om Margaretha. Hon
hänger med bra, får mycket besök men blundar mest. Maria, hennes gamla
väninna, är sambandcentral och vi har sagt att hon ska höra av sig om vi
ska sitta där eller om Margaretha vill ha besök. Hon får smärtstillande
och har inte ont, hennes hud var alldeles gul redan då vi var där men hon
har stark livsgnista och kan säkert hänga med ett tag till.
Vi ska hämta Joel vid halv fyra och innan dess passa på
att handla inför nyåret. Elin och Åsa ska tillsammans med kusinerna fixa
i ordning i sitt rum i sin pappas lägenhet.
Tillbaka
29 december
Det är roligt att ha Joel här. Han har firat julen med sin mamma, mormor
och kusiner i Stockholm. Vi hade en liten
julklappsutdelning vid granen igen.
Årets gran barrar lika duktigt som den förra men grandoften uppväger
besväret...
Mats lagade Indiskt ur sin julklappskokbok och det blev mycket godare än
någon av oss kunnat föreställa oss! Bröd, potatis, champinjoner,
yoghurtsås och kebab på spett.
Mitt sår är fortfarande inte läkt men jag tror att det börjar bli bättre.
Det läker långsamt utifrån och in.
Jag har börjat läsa in dagboken som Talbok. Det är bra att
aktualisera vad jag tidigare har skrivit och upplevt. Vilken resa jag har
gjort! En resa genom förtvivlan, sorg och smärta men det är slående
mycket kärlek, glädje och tankekraft som strömmar fram mellan raderna. I
mina mörkaste stunder har jag tänkt att år 2002 kommer jag att vilja
stryka ur mitt liv - men jag har haft ett fantastiskt år tillsammans med
Mats! Jag vill inte ha det ogjort...
I eftermiddag kommer min syster Karin och stannar över
nyår. Vi har gett varandra biljetter till Sagan om de två tornen i
julklapp och ska alla iväg på bio i kväll.
Kl 18:03 ikväll dog Margaretha...
Djävla skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tillbaka
30 december
Det känns så orättvist och ledsamt att Margaretha skulle
dö... Jag finner inga ord just nu, massor av känslor och
tankar virrar runt och mest av allt - ilska!
Igår
var vi på bio hela gänget och såg "Sagan om de två
tornen". Ungdomarna var nöjda, filmen var sevärd men vi
fick "träsmak"... Karin hade med sig foton från Cuba. Vi
har fått se hennes hund och katt och hur hon bor! Nu
gäller det att spara så att vi kan resa dit och hälsa
på!
Det ska bli kallt så uteaktiviteter mer än några
promenader med hundarna känns inte så aktuellt.
Flickorna är kvar idag också - i morgon flyttar de till
sin pappa. Vi får se vad vi hittar på idag.
Eftermiddag:
Det blev ytterligare en skön slö dag. Trots det får
jag mer gjort under en dag än jag gjort på flera dagar
tidigare. Mina krafter återvänder med stormfart!
Mitt sår är nu nästan läkt och jag kan röra armen
riktigt bra! Reaktionen från strålningen har nu vänt och
jag räknar med att bara bli bättre.
Jag funderar mycket på Margaretha.
Det var definitivt inte en
slump att vi träffades!
Hon var en mycket positiv, aktiv och livfull kvinna och
hade massor av vänner. Hon ville inte dö men fann sig i
sin situation och gjorde det bästa av det!
Vi fann varandra via min dagbok och hade många roliga
och allvarliga samtal när vi satt på onkologmottagningen
och fick våra "påsar". Hon hade mycket att ge mig,
eftersom hon var en bra bit före mig i behandlingen. Hon
sa att hon samtidigt bearbetade sin egen behandling med
hjälp av min bröstdagbok...
Jag funderar på mina tankar om att
allt är som det ska...
Hur kan detta vara som det ska? Ska barn
bli moderslösa? Ska denna underbara kvinna inte finnas
mer?
Har funderat länge men kommer ändå fram
till att Det Är som det ska!
Av någon konstig anledning som inte jag kan förstå
så är det som det ska! Jag måste finna mig i det som jag
ändå inte kan göra något åt... och leva i nuet!
Det är det enda jag kan göra något åt. Se till att jag
NU har det så bra jag kan och göra det jag vill och
ska...
Jag tror att Margaretha var bra på det! Hon verkade se
till att varje stund blev som hon ville och levde ett
rikt liv! Det känns som en tröst! Jag har inte träffat
hennes barn men med en sådan mamma har de säkert fått
förutsättningar att gå vidare som starka individer!
Jag är oerhört Glad över att jag fick
möta Margaretha - hon kommer att följa mig resten av
livet och vi träffas säkert i nästa igen!
Så jag lever vidare och bestämmer mig för att jag är
frisk och kommer så förbli tills jag vet något annat.
Hej då Margaretha!
Jag säger på detta sätt Hej då till dig - Jag vet att vi
kommer att ses igen!
Ha det så bra du kan tills dess - det ska jag !!!
Stor kram från Gunilla!!!!
Tillbaka
31 december
-
NYÅRSAFTON 2002
Årets sista dag...
Ett år med mycket
kärlek
glädje
vänskap
utveckling
andlighet
resor
sjukhusbesök
förtvivlan
sjukdom
död
sorg
...
Det år jag träffade min älskade Mats.
Det år jag drabbades av bröstcancer.
Det år jag blev botad mot bröstcancer.
Det år jag utvecklades till en andlig person.
Det år jag slutade
titta på TV-nyheter.
Det år jag blev av med min ångest.
Det år jag åkte motorcykel för första gången.
Det år jag började känna mig hel, kärleksfull,
förlåtande och frisk!
Ett år jag aldrig skulle vilja vara
utan...
Nu börjar ett nytt spännande år!
GOTT NYTT ÅR alla dagboksläsare!
Välkommen år 2003!
Tillbaka
Nästa sida
Bröstdagboken på CD:
Det är bra om de som inte har
Internet kan få tillgång till min dagbok, jag önskar också att
sjukhuspersonal ska intressera sig för den. Jag är övertygad om att jag
kan ge infallsvinklar som de har nytta av! Även de som är intresserade av
andlig utveckling kan säkert ha utbyte av den.
Jag har därför bestämt mig för att undersöka om det finns intresse att
köpa den som CD.
Där går det att läsa Bröstdagboken i webbläsaren precis som den ser ut på
Internet.
Jag erbjuder texten i Wordformat så att den kan skrivas ut med bilder och
allt. Dessutom finns texten i enklaste textformat så att den går att
skriva ut utan bilder och från alla datorer.
Dagboken är oerhört stor och det är svårt att få en överblick, jag har
därför börjat bearbeta de delar som handlar om sjukvården och min
själsliga utveckling. Mina färdigbearbetade texter om Kropp och
sjukvård liksom Själ och Ande kommer bara att erbjudas via
CD:n.
|
 |
Bröstdagboken på CD:
Innehåll:
Gunillas Bröstdagbok
- originaltexten som finns ute
på Internet.
Själ och Ande
- Min själsliga utveckling och mina reflektioner kring detta.
Denna text finns bara på cd:n.
Kropp och sjukvård -
Beskrivning av cancern, behandlingen och sjukvården.
Denna text finns bara på cd:n.
Talbok - Alla texter med inspelat tal.
Texterna i utskriftsvänligt format -
De kan enkelt skrivas ut, med eller utan bilder. |
|
Läs mer
här... |
Bröstdagboksvänner
Julsida |
