Bröstdagboken på CD:
Läs mer här...
 


Föregående sida

26 januari

Idag fyller jag 49 år...
Annette skickar en Grattisbild.
Tack för alla Gratulationer, i scriptboard och på andra sätt!!!

Pappa skriver:
"
26 JANUARI 1954
Meddelande: En Botilda föddes i morse.


Jag fick meddelandet, när jag satt och vävde på en duk.
Efter telekontakt fick jag höra läget och kunde i lugn avvakta Er hemkomst från Skåne.
Minns också Karins kommentar till killen som hjälpte Gunnel att lyfta av korgen i Ljusdal. På frågan om vem som mötte svarade Karin: "Pappa, men han blir förvånad, för han vet inte om den här lilla!" Killen såg förvånad ut och sa: " Ja, det må man säga......"
Nog var Ni välkomna och lastades in i en varm bil. Det var  - 30 ° ute, men vi kom väl hem utan problem med bilen. Skönt att familjen var samlad igen!
I dag säger vi GRATTIS PÅ 49-ÅRSDAGEN!!!!!!

1954 bodde vi i Lillhärdal i Härjedalen. Mamma föredrog att vara hemma i Skåne vid förlossningen och pappa var ensam i Lillhärdal och passade på att väva i mammas vävstol. (Jag har fått den duk han vävde...)

Margarethas begravning var ljus och fin. 133 kyrkobesökare gick fram och tände ett varsitt ljus vid hennes kista som var prydd med hennes dagböcker som hon ville skulle följa med henne. Musikvalet var underbart. "Sorry seems to be the hardest word" av Elton John, "Stand by me" av B.B.King och "Den andra sidan" av L. Demian.
"Den andra sidan" har jag aldrig hört tidigare. Jag skulle väldigt gärna få tips om någon vet var den går att finna - jag vill höra den igen!
Det var svårt men viktigt att ta ordentligt farväl av Margaretha...

Resten av dagen kände vi oss "tomma" och lite håglösa...

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...)
Agneta S: Gunilla! Grattis på födelsedagen!
Anni: Läste för Sofie om minnet idag och medan mitt korttidsminne är aktivt och innan långtidsminnet hunnit arkivera det - GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN imorgon...!!!
Anni: Vi hade ljus på min mormors begravning också. Det är jättefint och ger en positiv stämning mitt i eländet.
Karin L: Skönt att det var en vacker högtid som Margaretha skulle ha tyckt om.
Karin L: Ni verkar båda ha tagit er igenom dagen väl. Sorgen försvinner inte på länge men ni kommer att hitta vägar vidare. Sorgligt...
Gunilla: Ja, det var vackert - och underbar musik...
AgnetaR: Det var vackert. Inga blommor. Varje gäst tände ett ljus istället.
AgnetaR: Vi var 133 personer i kyrkan. Margaretha skulle ha gillat det.
Gunilla: Agneta satt bredvid oss i kyrkan. Det var svårt och tungt att ta farväl av Margaretha...
Karin L: Jag har tänkt mycket på dig och Agneta idag. Hoppas att det gått bra på begravningen och att du kan lägga grubblerierna bakom dig. Ha en jättefin födelsedag imorgon!
Ingela: Exakt så är det Gunilla. Jag skrev lite om det i min dagbok den 24/1. Jag börjar jobba den 3/3. Känns bra.
Gunilla: Det är ju vägen (läs vardagen) som är livet - inte målet... :)

Jag somnade, som så ofta, framför TV:n igår kväll. Innan dess hade Sven, barn till en av pappas bästa vänner, ringt och pratat en lång stund. Våra familjer umgicks mycket och intensivt under vår uppväxt. Nu konstaterade vi att den senaste gången han och jag träffades var 1970...

Jag la mig före Mats men vaknade efter någon timme. Då satt Mats fortfarande uppe och tittade på TV. Eftersom det blivit min födelsedag blev jag då uppvaktad med det paket han under dagen hade hämtat hos Anki och lurat mig att det var en leverans han skulle hjälpa henne med... Jag är lättlurad och blev mycket överraskad!

Idag ska kören uppträda på Kevins dop. Ena dagen är vi på begravning, den andra dop. Det senaste dygnen har varit en tydlig återspegling av "livet":
att bli äldre
, att säga farväl, att välkomna nya och att återuppta gamla kontakter...

Eftermiddag:
Hemkommen från Kevins dop, ett bra körframträdande, smörgåstårta och trevligt umgänge öppnar jag min mailbox. Både Agneta R och AnnCatrin har lyckats hitta texten till "Den andra sidan." Det är bra med vänner...
TACK!!
 

På den andra sidan

Här slutar jag min resa
På gränsen till ett annat land
Jag känner mig så trött
Så sliten och så nött
Men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid
Där kan jag glömma min trötta kropp
Dagen syns ej mer
Snart går solen ner
Men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater, spara era tårar
Ingen gråt min vän
Det är inte nåt Adieu
Det finns inget som kan dö
Det är farväl vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig
Höj en skål för all vår kärlek
Låt mitt minne sorglöst förbli
Det är inget ont som sker
Låt livet trösta er
På andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen
Över mörkret går en lysande bro
Jag har varit här förut
Jag har kommit hem till slut
Här på andra sidan floden vill jag bo

Lars Demians har skrivit texten och lagt ut den på sin sida: http://www.demian.se/
 

Gunilla: Tack för gratulationer och Tips om Lars Demains text! Den ger mig stor tröst i min sorg...
Karin L: Grattis-kramar från mig! Ha en skön dag!
AgnetaR: "På andra sidan" finns med på Lars Demians skiva Pank från 1990. Den har artikelnr 15150 på Ginza...
AgnetaR: Grattis på födelsedagen Gunilla!

Tillbaka

27 januari
 
Gunilla: Tack Ingela och Rönn´s-bor!
maria: Tusen varma födelsedagskramar till dig från alla oss i Rönn´s!!!!!!!
Ingela: Gunilla! massor av Grattis från mig! :D Om nio månader fyller jag 50, så vi är ganska jämngamla. *ler*

Ett citat ur Ingelas dagbok:
"Många av oss tror att vi måste vänta tills saker och ting lugnat sig innan vi börjar rycka upp oss.
I morgon ska vi behandla oss själva bättre.
I morgon ska vi ge oss tid att njuta.
Men, livet lugnar sig aldrig tillräckligt mycket för att vi ska kunna vänta till morgondagen med att börja leva det liv vi förtjänar. Livet är alltid i rörelse, i förändring, alltid fyllt av oförutsedda omständigheter. Det kommer alltid att finnas något som försöker kräva din uppmärksamhet: telefonsamtalet, barnet, faxen, bilen som pajat, pengarna som aldrig kommer med posten.
Låt oss helt enkelt konstatera att vad verkliga livet beträffar, så kan det när som helst sluta fungera som det ska."


Jo, tack! Mitt liv upphörde att fungera som "det skulle" när jag upptäckte bröstcancern. Jag hade visserligen varit inne på dessa tankar tidigare, men tänka är en sak - handla en annan...

För att kunna leva i NUET handlar det för min del mycket om att släppa kontrollen. Ta det här med att sköta hemmet t ex.
Jag får sitta och dega i soffan när jag är trött även om jag har en tvättmaskin att hänga och diskbänken är full med disk. Det går att dämpa belysningen, tända stearinljus och äta en festmåltid, fastän köksgolvet borde ha blivit skurat, soppåsarna utburna och fönstren putsade...
Tidigare har jag satt upp som mål att när "det där" är gjort då är det tillåtet att vila, njuta av festmiddagen eller umgås med barnen. Det har drivit mig vidare så jag ska "bara" göra det där också osv och i slutändan har jag aldrig känt mig klar och aldrig riktigt nöjd. Och när jag ändå hade bestämt mig för att nu får det "duga" så var jag trött och sur och kunde ofta ändå inte njuta av nuet och tillvaron. Precis som det står i Ingelas text kommer det alltid att finnas mer att göra, det går inte att ha fullständig kontroll!
Det jag upptäckt är att saker och ting blir gjorda ändå! Tvättmaskinen blir hängd, köksgolvet skurat och soppåsarna tömda... Kanske inte precis när jag tycker att det borde ske men det blir gjort och mitt hem är inte helt förfallet.

Anette mailar:
"Jag träffade aldrig Margareta men ändå har jag tänkt mycket på henne. Hade hon fått leva hade vi säkert stött på varann på nätet. Det blir som en grupp av systrar i nöd. De som är i början av resan får tröst och stöd av de som kommit längre. "

Ur ett annat mail:
"
Skönt att du är färdig med behandlingarna och kan blicka framåt. Skickar med min favoritsång som så väl speglar livet som sjukdom:

Det flög en fågel rakt genom berget
genom mil av frusen sten.
Vingarna slog i graniten
ett förunderligt fenomen.
Så kom den ut genom öppet vatten
och nådde fram till ett skepp till slut
som hade sargats i många stormar
innan ovädret ebbade ut.

Lugnare vatten, makligare sjö
och vid horisonten  Lycksalighetens Ö.
Vågorna häver sig i tysta lugna kullar.
Havet är en moder som förbarmar sig
och rullar."

Skriven av Kjell Höglund

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...)
Ingela: Gunilla, jag instämmer i det du skriver efter det inkopierade från min sida. Om man ska kunna leva i nuet så måste man släppa kontrollen och njuta av det liv vi fått tillbaks.
Gunilla: Tack Anni! Jag blir glad av tulpaner och färger och behövde det nu!
Anni: Mmmm! Jag njuter av designen på knol33. Befriande lätt att läsa - vilsam för ögat och en lisa för själen :artist:

Kväll:
Ur min gästbok:
"Hej, Vilken kanonsida du har skapat. Det finns så många som behöver den styrka och det hopp du ger med dina erfarenheter. Jag tackar för detta och berättelserna om och med Doris är så härliga."

Nu är det 16-19 personer som anmält intresse för Dagboksfesten!

 Tillbaka
Animation: Kitty Roach

28 januari


Vi åker till Lövåsen några dygn. Vi ska promenera, jag ska måla, läsa, grubbla/reflektera och bara vara, vi får se när jag återvänder till Falun och återupptar dagboksskrivandet. Jag sitter mycket vid datorn och tycker att det ska bli skönt att komma ifrån ett tag.
På onsdag ska jag äta lunch och prata framtid med några från jobbet. Det är tänkt att jag ska börja arbeta den 1 mars. Jag räknar med att det blir halvtid till att börja med.


Nu är det 17-20 personer som anmält intresse för Dagboksfesten
!

Det är fantastiskt så många viktiga mänskliga möten jag har gjort det senaste året. Möten i vardagen,  på sjukhus, via min bröstdagbok och nätet... Många har jag aldrig träffat annat än genom det skrivna ordet. Andra utbyter jag förtroligt erfarenheter med och sedan träffas vi troligtvis aldrig mer. Jag upplever att kontakten med mina tidigare vänner och familj har fördjupats. Vi pratar om sådant vi tidigare inte pratat om!
Alla dessa mänskliga möten är oerhört viktiga och lämnar glädje och värme inom mig och jag förändras ständigt. Varje möte sätter sitt spår i min själ...

Ingela skriver också om detta i gårdagens dagbok.

Kjell Höglunds sida hittade jag hela sången/dikten Lugnare Vatten:

LUGNARE VATTEN
Text och musik: Kjell Höglund

Det flög en fågel rakt genom berget
genom mil av frusen sten
vingarna slog i graniten
ett förunderligt fenomen
så kom den ut över öppet vatten
och nådde fram till ett skepp till slut
som hade sargats i många stormar
innan ovädren ebbade ut
 

Lugnare vatten, makligare sjö
och vid horisonten Lycksalighetens ö
vågorna häver sig i tysta, tunga kullar
havet är en moder som förbarmar sig och rullar
 

Stormarna har bedarrat
och mitt huvud känns rent och klart
seglen smattrar i vinden
och skeppet skjuter fart
på seglats under södra korset
mot en efterlängtad kust
luften är frisk efter regnet
och skeppet darrar av lust
 

Lugnare vatten...
 

Lugnare vatten...
 

Lugnare vatten, lugnare vatten
Lugnare vatten, makligare sjö

 

Tillbaka

30 januari
 
Titta HÄR vad jag fått idag!!! Tack!
Jag hade ingen aning om att jag har namnsdag idag.

Torsdag eftermiddag:
Mats lagar lasagne och jag vittjar mailboxen. Vi gör ett litet besök i civilisationen men återvänder till Lövåsen i morgon. Där är bedårande vackert just nu, ett nytt decimetertjockt snötäcke och minus 10 grader. Jag kopplar av alldeles fantastiskt bra när jag är där men har ännu inte hittat ron att måla...
Mats och jag hittade häromdagen en liten annons om ett litet hus som finns att hyra 7 km utanför Falun. De ville ha hjälp med snöskottning, gräsklippning och tillsyn. Perfekt för oss. Mats skulle kunna bo och arbeta där och jag bo där när barnen är hos sin pappa. Vi har svarat på annonsen och får se vad det ger.

Jag åt lunch med Jan och Malin från jobbet igår. En trevlig och god lunch! Jag får påverka vilka arbetsuppgifter jag vill börja med. Jag ska fundera på några alternativ och ta kontakt med läkaren.  Hur som helst var det kul att höra lite om jobbet men jag blir förskräckt över att en dryg timmes arbetsprat tar så mycket kraft. Jag var mycket trött igår när vi tränade med kören och fortsätter att känna tröttheten idag...

På lördag flyttar Elin hem och på kvällen kommer en dansk utbytesstudent hit för en vecka. Hon ska bo i Åsas rum eftersom Åsa bor ytterligare en vecka hos sin pappa. Hela Elins klass har ett utbyte med en dansk klass och veckan är ganska fullspäckad. Bl a ska de till Idre och övernatta, se gruvan och besöka Carl Larssongården i Sundborn. I maj ska Elin och klassen resa till Danmark.
 
Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...)
maria: Njut av vackra Lövåsen. 1 mars-det kändes snabbt att Du ska börja jobba redan då???? eller är det jag som ligger efter???
AnnCatrin: Ha det bra i Lövåsen! Måla! Snart ses vi!!! :wacko:
Ingela: Ha det lugnt och skönt nu Gunilla. Jag tar också några dagars uppehåll. Behöver samla tankarna lite. Som jag skriver i dagboken så känner jag mig lite nere av olika orsaker, mest vädret. Ha det bra!
Ewa: Gunilla! Ha det så bra i Lövåsen. Jag jobbar och står i!! Trodde du på det??
Tillbaka
31 januari
Grattis till Malin, flickornas kusin, som fyller 17 år idag!!!!!

Mats lagade mitt avgassystem här om dagen. En Fantaburk, tre slangklämmor, ljuddämparpasta och en "gör det självhall" i 45 minuter behövdes... Kostnad 119 kr!
För mig är detta fantastiskt - jag har tidigare alltid fått lämna in bilen för dyra pengar!!!! Sen åt vi plankstek när vi kom hem!!!

Igår tittade vi på veckans Fame Factory program som vi hade spelat in. Både Elin och Åsa tittade in en stund. Åsa har huvudet fullt av gymnasieprogram och ville diskutera det. Elin behövde Danmarks Nationalsång, de håller på att göra en välkomstshow till danskarna...

Nu sticker vi snart tillbaka till Lövåsen men jag kommer tillbaka i morgon.

Ur mitt scriptboard: (läses nerifrån och upp...)
Ingela: Nu har jag lånat Kay Pollaks bok på biblioteket. Den ger så mycket! tack Gunilla för detta.
Gunilla: EWA, INGELA, ANNCATRIN OCH MARIA! Tack för grattis och hälsning!
maria: Sen namnsdagsKRAM

Tillbaka

1 februari
 

Igår tog vi och hundarna en härlig långpromenad i gnistrande snö, solsken och vinterlandskap. Vi gick över åkrarna som hade skare under nysnön och genom skogen hem.

Jag plockade fram mina oljemålningar från i somras, de flesta ska ramas in. En målning är inte klar men det kände jag inte för just då, så jag målade lite med vattenfärger men det gick inte bra. Jag läste en bok i stället.
Dessa dagar hos Mats är min oas, jag behöver inte göra någonting som jag inte vill. Utsikten genom hans stora fönster är
underbar och jag tar mig tid att reflektera och bara vara...
Jag satt länge och tittade ut över åkrarna och fick för mig att titta i kikaren och just då kom en räv springande in i synfältet och jag kunde följa hans vandring över åkern.
 

Jag litar helt och fullt på mig själv och mina förmågor...

I morse tog jag fram vattenfärgerna igen och satt i flera timmar och målade andlighet och Doris.

Nu är jag hemma i Falun och tar paus vid datorn mellan dammsugningspassen. Elin har också kommit hem. Vi vill få lite ordning innan vi ska möta Sasja vid tåget i kväll.

19.30
Nu har vi städat, handlat, bäddat och planerat inför veckan. I morgon har Elin och danskan heldag- först i Falu gruva och sedan i Sundborn. Jag lämnar dem vid gruvan strax efter kl 8.00, hämtar upp Lena, sedan Mats och åker för att uppträda med Badiba kl 11.00 i Möklinta (nästan ända nere vid Sala...)
Måndag morgon åker flickorna till Idre och kommer hem tisdag kväll. Jag kör dem till bussen och kör sedan ut till Lövåsen för att komma tillbaka på tisdag jag också.

Gunilla: Nu är vi färdigstädade... I morgon har Elin och danskan heldag vid gruva och i Sundborn. Badiba uppträder kl 11.
Ewa: Vá skönt det låter när du berättar hur skönt det var i Lövåsen. Idag har vi åkt skidor. Jättehärligt!

Tillbaka

2 februari
 

Så här skrev jag i bröstdagboken den 11 april:

"Jag tänker:
Har jag tur så är det nu över och That's it...
Jag har  tre alternativ:

  • jag går på kontroller och friskförklaras efter 10 år
  • jag får återfall/cancer någon annanstans i kroppen - får behandling för det - jag överlever
  • jag får återfall/cancer någon annanstans i kroppen - jag överlever inte

Vem kan garantera att de inte drabbas av cancer inom närmaste 5-årsperiod? Sannolikheten är kanske lite större för mig, men ... vadå!?
Ingen av dessa alternativ innebär en snabb bråd död utan i stället en process mot friskhet eller sjukhet. Inget av det hindrar ett gott leverne i ett antal år framöver. Får jag 5 år till så är barnen äldre och jag lyckligare... 10 år till - jättebra... 17 år till så blir jag pensionär - toppen!!!

Vi sitter alla i samma båt, vi är friska eller sjuka, lyckliga eller olyckliga. Ingen av oss vet något om vår framtid.

Vi kan försöka bidra genom att lyssna på oss själva och vår kropp.
Bli
medveten om: Vad vill jag? Vad gör jag? Hur känns det?
Försöka leva så lyckligt och bra som möjligt... just nu...
för det är bara det vi kan göra något åt.
LEVA I NUET!
"

Vi sitter alla i samma båt fast jag har kanske en fördel:
Jag har förstått att jag spelar med livet som insats, jag försöker leva i nuet och gör inte något som jag
inte vill!


Jag älskar mig själv och sätter mig själv främst.
Utan rädslor är jag fri att njuta av allt som livet ger mig.
 

Ur mitt scriptboard:
Ingela: Jag tycker att det låter så härligt att åka skidor, men vi har ingen snö tyvärr. Då har vi ju bättre före att gå stavgång. :)

Eftermiddag:
Får jag älska mig själv och sätta mig själv främst?
Kärleken är oändlig och om jag börjar med att älska mig själv tror jag att jag lättare kan älska andra...
Kan jag förlåta mig själv, kan jag lättare förlåta andra.
Följer jag mitt inre och sätter mig själv
och mina behov främst tror jag att jag mår bra och mår jag bra mår min omgivning bra.
Visst har jag tänkt att det är "fult" att vara egoistisk och bara tänka på sig själv! Visst har jag låtit barnens behov (och även andras...) gå före mina egna... Men varför skulle jag vara sämre mot mina barn eller mot andra om jag ser till att själv må bra. Går det inte att låta
både mina egna och andras behov bli tillfredställda? Finns det ett tak på hur mycket behov som kan tillfredställas?

Nej - det finns inget tak! Kärleken är oändlig och är som potatis - ju mer jag sätter desto mer får jag!!!!
Det är möjligt att jag sätter mig själv främst utan att någon annan behöver fara illa av det!

Varför gör jag då inte det?
Det är kanske Jantelagen det handlar om:

Jantelagen

Omvända lagen

Du skall inte tro att du är något.
 
Jag vet att jag är något!
Du skall inte tro att du är lika god som vi. Jag vet att jag är god!
 
Du skall inte tro att du är klokare än vi. Jag vet att jag är klok!
 
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Jag vet att jag är bra.
 
Du skall inte tro att du vet mera än vi. Ibland vet jag mer än andra.
 
Du skall inte tro att du är förmer än vi. Jag är enastående!
 
Du skall inte tro att du duger till något. Jag duger!
 
Du skall inte skratta åt oss. Jag skrattar åt mig själv och min värld!
 
Du skall inte tro att några bryr sig om dig. Jag vet att många bryr sig om mig.
 
Du skall inte tro att du kan lära oss något. Jag vet att jag kan lära andra och att jag kan lära av dem!
Ur "En flykting korsar sitt spår" av den norske författaren Aksel Sandemose (1899-1965)  

Jag tror på dessa ord:
Om jag vet att jag gör mitt bästa, kan jag uppskatta dem som som är bättre!

Jag älskar mig själv och sätter mig själv främst.
Utan rädslor är jag fri att njuta av allt som livet ger mig.

Tillbaka
3 februari
 
Ur mitt scriptboard:
Ingela: Japp, idag är det skidföre, men nästan snöstorm. :) Mina skidstavar glömde systerns familj kvar i Idre. :bowling: Jag ska köpa nya, dom betalar.
Gunilla: Detsamma här... Fast hatten sitter säkert med snagg under!!! :o
Anni: Men idag yr snön runt knutarna så det står härliga till... Håll i hatten!

Jag åker idag tillbaka till Mats och hundarna i Lövåsen. Elin och Sasja var nöjda med gårdagen, de gjorde matsäck och packade innan de stupade i säng. Idag åker de buss upp till Idre via Grycksbo pappersbruk och Zornmuseét i Mora!
På tisdag kväll samlas vi här hemma igen!!

     
Jag älskar mig själv och världen älskar mig!
Jag tar god tid på mig och känner efter vad jag vill...
 

Tillbaka
4 februari
 
Britt-Marie, som skickade den underbara hårlösa och trötta ängeln, mailar:
Det är så roligt att läsa din dagbok nu när du blir starkare och starkare dag för dag.  
Jag tror dina funderingar på egoism är rätt lika många av oss. Vi vet egentligen att för att kunna ge andra kärlek så måste man först och främst lära sig att älska sig själv - detta är ju inte egoism. Vi har lärt oss från barnsben - eller kanske ännu tidigare - att ge är bättre än att ta och det är det, fast man lärde sig inte att man även måste ge till sig själv! Speciellt vi kvinnor fick ju lära oss som små flickor att inte tänka på oss själva utan ställa upp för andra. Detta straffar sig ju alltid så småningom i form av stress, utbrändhet och andra sjukdomar, kanske cancer...


Ett citat från Martinus, den danske filosofen/kosmologen säger det rätt tycker jag:
  ”Det är inte egoism att man begär sin rätt att leva.
Egoism uppstår först där man på sin nästas bekostnad begär ting,
som är helt överflödiga eller onödiga för ens egen existens eller möjlighet att leva.” "

Tack Britt-Marie (och Martinus) för att ni hjälper till att uttrycka det jag vill säga...
Jag använde aldrig ordet egoism eftersom det för mig just betyder att jag
begär något på någon annans bekostnad...

Mats och jag bestämde från början att vi i vårt förhållande skulle sätta oss själva främst och när vi pratade om detta igår kunde vi inte komma på en enda konflikt kring detta. Det fungerar utmärkt.

Jag mådde mycket bra igår och kände att den senaste tidens mörka tankar och oro hade lämnat mig. Jag kände glädje och tacksamhet över att jag har det så bra! Jag fortsatte att måla och läsa och må bra.

Allt är som det ska
och jag gör det jag ska!

Maria från Rönnäs skickade detta:



Den lilla grodans allegori ...

Det var en gång en tävling bland grodorna.
Målet var att komma högst upp i ett torn…

Många människor samlades för att heja och titta…

Tävlingen började….

Människorna trodde ju egentligen inte att grodorna skulle lyckas med att klättra ända upp i tornet, så hejaropen blev egentligen bara, typ:

“Vilket jobb och elände, de kommer aldrig att lyckas, stackarna!”

Grodorna började ge upp utom en liten groda…

 

Folkmassan fortsatte:

“ Stackarna de kommer aldrig att klara det!”

Och tillsist gav grodorna upp och erkände sig besegrade, utom den enda lilla grodan som fortsatte uppåt och trotsade oddsen.


Äntligen efter enorma ansträngningar, lyckades den lilla grodan med det som de andra misslyckats med: att nå toppen, ensam!

De andra grodorna var nyfikna på hur hon lyckats.


En av dem närmade sig segraren för att få svar på hur hon lyckats avsluta och klara av provet.


Och… upptäckte att
den lilla grodan var döv!


Lyssna aldrig på personer som har för vana att se allt negativt, lyssna bara till din hjärna och ditt hjärta!


Kom alltid ihåg vilken makt det hörda eller lästa ordet har över dig.
Det är därför du alltid skall vara 
POSITIV !

En résumé :

Var alltid döv när någon säger att du inte kan förverkliga dina drömmar!

Tillbaka

5 februari
 

Igår åkte vi till Falun efter en långpromenad i snövädret. Mats har värk i en axel och måste vila från datorn några dagar.
Elin och Sasja kom hem vid 20.30-tiden. De var nöjda men mycket trötta. Elins pappa och Åsa kom och vi samlades alla i köket en stund innan de stupade i säng.

Sedan i söndags har jag åter problem med den "muskelvärk" jag känt tidigare. Det känns som ett mellanting mellan träningsvärk och ledvärk. Värken sitter framför allt axlar, händer, knän och höfter men det blir inte sämre av att jag rör på mig.

Ingela: Så skönt att du skrivit i dagboken igen. :) Jag har blivit beroende av att läsa dagligen nu. *ler* Apropå raden om drömmar så lägger jag under kvällen ut en text, i min dagbok, från ett häfte.

Eftermiddag:
Mina senaste bilder finns nu på
Mina Bilder , sidan 2.
Bilden till vänster är en oljemålning från i somras. Den heter "Cellgift".

Livet är fantastiskt! Vilka underbara människor jag möter!
Dagens möte kom till tack vare Margaretha och Sofie.
Margarethas bästa vän Maria ringde igår och frågade om vi ville vara med och äta på restaurangskolan Ecole idag. Hennes sons flickvän, Sofie, går på restaurangskolan och hade i uppgift att duka ett bord kring ett tema. Hon valde att duka för en minneslunch för Margaretha! Bordet var dukat i lila och beige med en vacker blomuppsättning gjord av Sofie. Det stod som utställningsbord i matsalen.
Vi åt en fantastisk trerättersmiddag till ett fantastiskt pris! Dessutom fick vi möta Maria och Sofie. Denna lunch gick i Margarethas anda - öppenhet och vidsynthet! Jag riktigt kände hur hon satt där i en vrå och njöt av vårt samtal...

Tillbaka

6 februari
 


Mats axel var lite bättre igår kväll, så vila har hjälpt. Han körde och hämtade Elin och Sasja som var på klassfest och skulle hem vid 24-tiden.
Jag har sovit som en stock och vaknade av att flickorna stängde ytterdörren och gick till skolan. Värken i kroppen håller i sig, Ewa berättade att hon fortsätter att ha värk i fötterna.

I morgon åker Sasja hem med ett tåg som går klockan 5 på morgonen. Jag åker på förmiddagen tåg till Gävle och får sällskap av AnnCatrin till Stockholm för att träffa Gävlegänget! Det ska bli mycket roligt att träffas!!!


Gävlegänget - Vi är fem "tjejer" som lärde känna varandra i Gävle på 70-talet.

På söndag kommer jag tillbaka. Då flyttar Åsa hit och båda flickorna ska bo hos mig i tre veckor.

Ur mitt scriptboard:
Gunilla: Ewa ringde precis - det är så kul att pratas vid!!
Gunilla: På fredag ska Gävlegänget träffas i Stockholm!!!!!!!!!!! Kul!!!
Gunilla: Hej *beep*! Kul att du lämnade en hälsning!
*beep*: Har läst på dessa sidor. Mina varmaste hälsningar.
AnnCatrin: Bara torsdag kvar... se'n träffas vi! :yinyang:
Åsa: En liten hälsning så här på en helt vanlig onsdag bara! Kram!

Nu är det 18-21 personer som anmält intresse för Dagboksfesten!

Jag hittade följande på Bröstcancerforum idag! Det är Ann som har skrivit ett inlägg:

"I samband med mitt cancerbesked och i början av min behandling var jag aktiv på Cancersamtal.nu. Efterhand drog jag mig bort från datorn och aktiverade mig på andra sätt för att finna min väg till att leva med cancer. Jag vill gärna delge den väg jag valt för jag tror att den kan vara till hjälp för andra. Oavsett cancerform. Oavsett prognos. Oavsett var i sjukdomsförloppet man är.

Så om du vill försöka påverka, och om du vill vara involverad i, din cancerläkning så läs vidare:

Stöd din cancerbehandling för att optimera behandlingen och påverka resultatet
Fler och fler läkare, och forskare, menar att Psykoonkologi – mentalt och själsligt stöd för att stärka kroppens självläkning - är den mest framgångsrika behandlingen av cancer. En av dessa forskare, Dr I. Fawzy vid UCLA, publicerade 1993 resultatet av sitt psykoonkologi behandlingsprogram med 68 hudcancerpatienter. Efter fem år hade följande skett;

34 fick endast ”traditionell” cancerbehandling
Dog av sjukdomen; 10 av 34
Hade fått återfall; 13 av 34

34 fick ”traditionell” behandling MED kompletterande stöd
Dog av sjukdomen; 3 av 34
Hade fått återfall; 7 av 34

Ganska talande siffror!

Du kan ta del av den kompletterande behandlingsmetoden - i Sverige
”Du kan bli frisk igen!” av Dr Simonton,
”Kärlek, medicin och mirakel” av Dr Siegel,
Cancer och en möjlig väg till läkning” av Dr Saupe och
”Resan” av B. Bay
är fyra bra böcker i ämnet. Några av författarna håller även kurser i syfte att just stärka kroppens självläkande förmågor för både cancerpatienter och anhöriga.
Jag deltog i Dr Saupes kurs och jag kan varmt rekommendera den. Jag var också en långhelg på BaraVara i Dalarna och den erfarenheten vill jag också varmt, varmt rekommendera.

Må bättre och öka livskvaliteten

Förutom att påverka själva cancerbehandlingen så gav både Dr Saupes och BaraVaras kurs mycket för min livskvalitet. Att leva med rädslan för återfall. Att leva med rädslan att sjukdomen ska ta över. Det kan vara svårt. Att hitta ett förhållningssätt som gör att jag kan njuta av livet så mycket det går trots rädslan. Trots sjukdomen. Det var ett viktigt mål för mig. Jag hittade ett lugn, en tillit till framtiden och en styrka som jag inte trodde var möjlig.

För mer information, pris mm så läs på
www.doktorsaupe.com och www.baravara.se.
Du kan beställa ”Cancer och en möjlig väg till läkning” för 50:- (normalpris 80:-) på mailadressen;
dr.saupe@delta.telenordia.se eller på fax; 08-36 95 05.
Telefonnummer till; Dr Saupe 08-36 72 50 och till BaraVara 0248-230 60.
(Stipendium går att
söka för kurserna hos bl a Cancerfonden.)

Oavsett om du inte har börjat din behandling, är mitt uppe i den eller kanske rent av har avslutat den så önskar jag att du unnar dig att prova någon form av mentalt och själsligt stöd i tillägg till din cancerbehandling! Hör gärna av dig med dina erfarenheter eller med frågor.

Lycka till och varma hälsningar/Ann Nilsson Ahnstedt "

TACK Ann för dessa upplysningar!

Detta stöder det vi hela tiden tänkt...
Se till att må bra!!!!


Mats och jag har jobbat med just detta under mitt cancerår. Jag känner liksom Ann en tillit till mig själv och min kropp. Jag lever i nuet och känner mig frisk!

Tillbaka

7 februari
 
Ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...):
Ingela: Oj, oj, mina fingrar och mitt huvud är trött. Jag kan faktiskt stava, men här nedanför ser det inte så ut. :bowling:
Ingela: Jag ägnar mig inte åt vare sig reiki eller meditation. Jag ser till att få skratta hjärtligt och mycket, då mår man också bra. :D
Ingela: Precis så som du Gunilla säger tänker ja också. Anni, att tänka positiva tankar är bra. Vi peppar ju varandra flera stycken av oss här. Träffen som ska bli i maj är också en så´n sak.
Gunilla: Anni! Jag tror att reiki och meditation funkar på samma sätt... Se till att vi mår bra och har positiva tankar är också bra!!
Gunilla: Vi ses i morgon - Maria och AnnCatrin!
Anni: Följde länkarna Ann hade rekommenderat... Huvva va' dyrt... Inget för mig :(
Ingela: Klart att vi är avundsjuka, men vi unnar er detta. :) Att vara avundsjuk är inte samma sak som att vara missunnsam. Avundsjuk betyder ju bara att man själv också vill......
maria: Jag börjar packa nu. Vi ses i morgon, UNDERBART!!! Jag förstår att ni alla andra är avundsjuka på oss.
AnnCatrin: Imorgon... är det fredag! Vi ses på tåget! Jag kommer väl inte att känna igen dig med allt hår!!! :D
Ingela: Jag vill också säga TACK till Anne för den informationen som du Gunilla snappat upp. Och även ett Tack till dig Gunilla.
Ingela: Visst är det härligt med en "helt vanlig" torsdag, men den är väldigt kall! :) Låter så kul med en kompisträff. Jag ska träffa några mailvänner månadsskiftet februri-mars. KUL!
Gunilla: Kram tillbaka till Åsa och alla andra- en helt vanlig och fantastisk torsdag!

Nu åker jag snart iväg till Stockholm...
Trevlig helg!

Tillbaka

Fortsättning

 

    Vänner  

   


                         -
 

Översikt över mina webbsidor

 
 
 

 

 


Bröstdagbok
Start |
Innan operationen | På sjukhuset | Efter operationen
Efterbehandling: 
april | maj |
juni | juli | aug| sept | okt | nov | dec
Färdigbehandlad 2003: jan | febr


© Gunilla Rohlin 2003 - 2006