Allt är som det ska!

Igår sov jag ut och arbetade sedan intensivt med att skriva klart avsnittet om Själ och Ande till min CD.
Det är intressant att upptäcka vilken otrolig andlig utveckling jag har gått igenom det senaste året och jag är inte längre orolig för att jag ska återfalla till den gamla Gunilla.
Mitt tankemönster och mina grundläggande värderingar har förändrats alldeles för mycket för att det skulle kunna ske!

AnnCatrin mailar:
"Läste din sida idag och förlåt men ... oj, vad jag skrattade för mig själv. Jag skrattade inte åt dig men... Aldrig hade jag trott att själva essensen av alltihop skulle landa i "Bert Karlsson och helhet". Livet är underbart och världen är ändå god någonstans när Bert kan få ett skimmer av djup mänsklighet. Ett klart uttryck för vad min pappa menade med "Tänk goda tankar". Jag tror dig på ditt ord men har svårt att revidera min egen bild. Inte för att jag tänker så mycket på honom men i alla fall."

Solen skiner, snön ligger vit på marken, jag har jätteont i halsen...
Det är en tyckasyndommigsjälvdag idag!

Febern gav med sig under gårdagen och halsontet likaså. Idag på morgonen har jag jätteont igen men mornar och förkylningar passar inte ihop så jag räknar med att jag är på bättringsvägen.

I morgon ska kören träna heldag med en körledare från Orsa och sedan ha konsert på kvällen - jag vill vara med... vi får se...
Åsa ska åka till Örebro på innebandyläger över helgen. Elin reser till Stockholm på söndag för att gå på konsert och träffa vänner.

Snön töade bort igår men idag är här ett vitt täcke igen.

Blåsten höll i sig även under gårdagen och körträningen blev försenad pga ett nerfallet träd som spärrade av vägen. Trädet hade fallit precis efter att vi hade passerat men flera av deltagarna fastnade på fel sida...
När jag for hem till hundarna var trädet borttaget men på väg tillbaka låg ett nytt träd över vägen...

I morgon ska den grupp av cancerpatienter som kuratorn ordnat träffas för första gången. Ewa och ett par andra från Mora/Orsa är med i gruppen.

Igår när jag kom till arbetet stod ett litet fint paket på mitt tangentbord! Utan lapp eller etikett...
Jag gick in till Majjan och frågade henne och hon såg lurig ut. Så kom Åsa och såg lurig ut...
De två hade köpt mig en liten söt kossa som låg och höll i ett hjärta!!! En present för att fira att jag varit på jobbet en månad! ÅÅÅÅÅÅÅÅ vilka underbara vänner jag har!!!! TACK!

Idag har jag satt in en annons efter ett Hus att hyra...
Telefonen är tyst!

Elin kom hem från Stockholm igår och flyttar till sin pappa så jag flyttar till Mats några dagar. Jag ska se om jag kan vara behjälplig vid Husbilsfixningen. På fredag ska jag gå på kurs i Stockholm och lära hur man gör < webbplatser tillgängliga för funktionshindrade.

Träffen på sjukhuset igår var bra! Vi är 8 bröstcancerdrabbade kvinnor som ska träffas, diskutera och få information om sådant som berör oss. Med oss var en kurator och en kvinna från Bröstcancerföreningen. Vi kommer i framtiden att få träffa läkare och annan sjukhuspersonal.

Jag har blivit kallad till ortopeden för att få hjälp med BH-utprovning och till sjukgymnasten för att få hjälp att börja träna. Igår och idag har min vänsterarm varit nästan obrukbar... (det är inte på den opererade sidan...)

Allt är som det ska
men ingenting blir som jag tänkt mig...

Nu sitter jag hemma i Falun igen - inte blev det något arbete i husbilen. Igår hämtade Mats mig till Lövåsen och vi hann titta och resonera om förändringarna i husbilen. På kvällen var vi på körträning.
Under körträningen blev min arm sämre och jag insåg att detta inte var det vanliga onda som går över på ett par dagar... Jag hade för 10 år sedan en muskelinflammation i högerarmen och insåg att detta är en muskelinflammation. Mats masserade med tigerbalsam och med alvedon som smärtlindring sov jag hjälpligt i natt. I morse la jag armen i mitella och bestämde mig för att avvakta ett par dagar innan jag söker läkare. Vila är det enda som hjälper...
Kursen i Stockholm ombokades och tågbiljetter återinlöstes... Och nu är jag på egen begäran avsläppt i Falun med fulladdat kylskåp, en bra bok och 5 TV-kanaler. Mats röjer själv bort isoleringen. Husbilen ska besiktigas på tisdag så han är tidspressad...

Jag är lugn men naturligtvis blir jag ledsen över att jag inte kan fullfölja det jag tänkt. Tålamodet måste hela tiden få sin uppmuntran.
Lite orolig blir jag också - detta kanske inte är så ofarligt som det verkar... MEN vid samtalet med läkaren Gunilla kom vi överens om att jag skulle avvakta 5 - 7 dagar innan jag sökte för smärta eller andra konstiga symptom. Har det inte gått över på en vecka så kan det vara dags att börja oroa mig om jag vill det. Just nu är jag ovanligt lugn - det är bara att avvakta, jag känner så väl igen detta från förra gången, allt är som det ska och jag kan bara hjälpa till genom att må så bra som möjligt!
Den nya Gunilla har börjat ta över - och så hjälper Doris till!

Det är besvärligt att bara kunna använda en arm/hand...
Natten har varit tung, det är svårt att sova när det bara finns ett läge jag kan ligga i utan värk...(snarkläget - ryggläget var det enda...) Först sov jag framför TV:n i soffan. Till slut pallade jag upp armen med kuddar och sov ganska länge i min säng. När jag vaknade kändes axeln helt normal och jag låg kvar i det läget länge, länge för att njuta. Värken har inte avtagit ännu och under morgonen hade jag svårt att hålla modet uppe...

Jag tror att allt hänger ihop, så förutom att mina muskler/leder är försvagade av cellgifter och "icketräning" så finns det en annan bidragande orsak till min onda arm.
Vilken?
har jag frågat mig några dagar...

Har ni hört doktor Phil på TV4, de senaste gångerna har han pratat om hur viktigt det är att skapa en god relation med den viktigaste personen i ditt liv - DIG SJÄLV! Enligt någon undersökning upprepar vi för oss själva minst 600 gånger per dag det vi tänker om oss själva - tänk vilka effekter det får när det är negativa och nedlåtande tankar...

Varje dag tänker jag mina positiva tankar, jag affirmerar:

jag lever ett helt liv
jag är kärleksfull
jag är förlåtande
jag är frisk
jag bekymrar mig inte över min ekonomi

Detta är det jag kommit fram till är det viktigaste för mig, just nu...

Varför har jag då fått ont i axeln? Vad är det som min kropp varnar mig för? Vad är det av detta som inte fungerar eller uppfylls?

Idag har jag tänkt igenom den senaste tiden och ser ett mönster.
Det började med att jag var lite orolig i magen - jag skyllde det på den mat jag ätit. Så fick jag feber och halsont - jag skyllde det på att jag träffar ju så mycket bakterier ( och folk...) nu för tiden. Sist kom axelvärken och nu var det svårt att skylla på något. Naturligtvis finns det fysiska orsaker/förutsättningar till alltihop, men det viktiga för mig är vad jag kan lära mig av detta!

Det är inte helt enkelt att känna helheten med jobb, barn, hemsysslor och Mats. Jobbet har nu kommit till och jag känner tydligt att det ger mig energi och kraft. Allt annat fungerar i stort sett bra men en del gamla känslor har dykt upp,
jag måste det och det
- men jag måste ingenting!
Jag vill inte göra någonting för att jag måste, jag vill göra det för att jag vill!

Kärleksfull och förlåtande är jag för det mesta men måste acceptera och förlåta mig själv när jag inte är som jag vill!!! Förlåta att jag inte lyssnat på signalerna och blivit sjuk. Förlåta att jag inte lyssnat tillräckligt på mig själv...

Att jag är frisk kunde jag inte säga när jag hade feber och under de senaste dagarna. Jag ändrar det då till att jag är frisk från cancer!!! Smart va!? ;-)

Att vara ekonomiskt obekymrad är inte alltid så lätt. Jag har under senaste tiden haft lite svårt för det...

Det är alltså detta jag lärt mig av den senaste tidens krämpor. Nu måste jag stanna upp, förlåta mig själv för att jag inte begripit/sett detta tidigare och bestämma hur jag vill gå vidare.

Cape Diem - Fånga Dagen!
ska gälla för nu och för alltid!

Jag lever inte varje dag för att upptäcka den -
jag lever för att skapa den!

Nu ska jag duscha - det ska bli intressant och se om jag lyckas torka mig torr med en hand...

Axeln är ännu bättre!!!!! Har tagit en timmes promenad i vårvärmen med Anita. Snart ska jag träffa Ewa och cancergruppen på lasarettet igen...

Hade lite svårt att somna igår... Insåg att det var tack vare att Mats var här som jag lyckades bryta sömnlösheten. Nu är han och Joel i Lövåsen igen och jag sov ensam i lägenheten. Funderade över detta en stund och somnade sedan och sov bra resten av natten.

Jag har nu insett att jag får positiva känslor och bygger upp mig av arbetet, kören och cancergruppen. Det som varit tungt är att jag inte trivts här hemma. Hela lägenheten behöver storstädas och jag måste ta till mig det som mitt hem. Nu har jag tills vidare lagt ansträngningarna att hitta en annan bostad på hyllan. Antingen snubblar jag över en lösning eller så bor jag kvar här. Mats har lovat bygga ett tak och ett litet förråd på min altan. Under sommarhalvåret är lägenheten underbar...

Av någon anledning tycks jag inte kunna bromsa på annat sätt än att bli sjuk, den senaste förkylningen och axelvärken är två tydliga exempel. Jag känner inte efter/lyssnar inte på mig själv utan drar iväg...  Enda chansen att ta mig tid att reflektera är att bli sjuk... Jag blir så trött på mig själv... men
Allt är som det ska och jag gör det jag ska!
oavsett om jag i efterhand önskar att jag någon gång skulle slippa gå den "hårda" vägen!

Mats påminde mig igår om hur viktigt det är att jag talar om för mina arbetskamrater att jag verkligen uppskattar den acceptans de visar! Jag tror och hoppas att jag gör det!!!!
De är helt otroliga! Jag får bra arbetsuppgifter, framtiden planeras utan att jag känner någon press (bara lust...) och jag får vara så här skruttig - de har betydligt större acceptans än vad jag har...
TACK!!!!

Eftermiddag:
Idag träffades gruppen med cancerdrabbade kvinnor igen. Det visar sig att vi har mycket gemensamt och jag är förvånad över att det finns ett så litet intresse och att det är svårt att få ihop grupper. Nu är vi 8 kvinnor från olika delar av Dalarna.
Rädslan för återfall är markant och frågor kring de krämpor som är efterdyningar av våra behandlingar är många. Jag tycker att våra träffar är jättebra men går upp i varv och har svårt att varva ner.
Reikade när jag kom hem och ska nu fortsätta dagen i lugnt tempo. Elin flyttar hem hit ikväll. Åsa och hennes pappa reser upp till Luleå i morgon bitti.

(Ur mitt scriptboard (läses nerifrån och upp...): Gunilla: Ja visst är det en härlig bild! Tänk att jag har glömt bort hur det känns att vara helt utan hår... Anni: Vilken härlig bild!

Det var kul att vara på jobbet och jag fick en del gjort. Jag träffade Karin K som var lagom uppskärrad inför sitt bröllop i morgon! GRATTIS KARIN från mig! De hade möhippa för henne på jobbet i förra veckan och jag var med dem i tankarna!

Sjukgymnasten Irene var bra! Hon kommer att hjälpa mig att komma igång med rörelser. Jag fick redan idag några rörelser för att hjälpa min vänstra axel att bli bättre.

Hela förmiddagen kändes bra men när jag gick från sjukgymnasten ut till bilen fick jag migrän och började må jättedåligt! Jag är fortfarande inte helt säker på vad det berodde på men tror att det beror på att jag tycker det är jättejobbigt med allt som påminner om min cancer och cancerbehandlingarna. Jag tänker mig att jag är frisk och alla tankar, miljöer, känslor mm som påminner om cancern och behandlingstiden startar negativa processer hos mig...
Det är så jobbigt att jag reagerar så här: Jag blir så trött på mig själv - men jag MÅSTE tillåta mig dessa känslor och vara förlåtande mot mig själv! I mina svartaste stunder tror jag att jag aldrig ska komma bort från detta sjuka år utan för evigt dras omkring med oro och negativa känslor...

Så plockar jag ÅTERIGEN fram tilliten och tänker på floden...
Allt är som det ska
och jag gör det jag ska!

Maj månad närmar sig. Som vanligt är det en innehållsrik månad. Elin ska till Danmark på utbytesresa, Badiba gospel åker till Gotland på körresa, Bröstdagboksfesten ska äntligen bli av...

Jag tänker sluta med Bröstdagboken och börja med en enklare dagbok eftersom jag fortfarande känner ett behov av att skriva. Funderar just nu på vad den ska heta. Jag kommer att lägga till viktiga delar här i Bröstdagboken efter hand, en rapport från Bröstdagboksfesten till exempel.

I övrigt är jag nu återställd. Jag behöver bygga upp mina krafter och mitt psyke efter detta ansträngande år men jag är frisk! Ingenting tyder på att jag är något annat - jag kommer att betrakta mig som frisk tills jag vet något annat!

AnnCatrin mailar:

"Det är dags att bryta med Bröstdagboken, det tror jag. Ett mentalt ställningstagande som kan stärka dig i förändringsarbetet. I och för sig kommer mycket av det som ska ske fortfarande ha kopplingar till ditt år med cancern eftersom du bearbetar såväl fysiska som psykiska och själsliga upplevelser. Men du är färdigbehandlad, återställd och går in i en ny fas och då ska det också göras när det gäller Dagboken. Att du fortsätter skriva är däremot bra, det behöver du och vi här ute. Vi bearbetar ju också det gångna året i olika grad. Tänker du behålla scriptboardet? Det har ju varit ett bra sätt för oss besökare att vara delaktiga och visa att vi finns här ute för dig."

På Senaste Nytt sidan kommer jag att fortsätta publicera sådant som handlar om cancer.