Föregående sida

10 september
Anita har lånat mig en bok som heter "Uppvindar - vägar till hälsa och harmoni" av Johan Wretman. Mycket av innehållet är grundläggande men jag har hittat en del saker som jag behöver tänka mer på eller som tilltalar mig.

Först detta som jag tycker är fantastiskt vackert och klokt om kärleken:

Flickorna har gått till skolan. Jag var vaken några timmar i natt och satte mig vid datorn en stund. Sov sedan längre än vanligt.
Nu är den sista Betapredkuren tagen för denna gång. Det är skönt - jag tycker väldigt illa om att bli så upptrissad, rödkindad, svettig/frysig, "äckelsmakad", maguppsvälld och syntetisk! Det gick bra att dra ner lite på kuren så ev försöker jag dra ner ytterligare efter nästa behandling.
Jag är fortfarande konstig i magen - det har tidigare hållit i sig ett tag. Mitt hår fortsätter att växa, fast mycket glest - får ta ett tag med Mats trimmer snart igen.

I eftermiddag kommer Mats och Banji hit - han har börjat att hårdträna inför lördagens uppträdande! Anita och jag har tänkt ta en promenad idag också - det är tur att hon vill ta dessa lugna korta skogspromenader med mig. Jag mår så bra av att komma ut! För att inte tala om Bubba...

Belgisk choklad och en fantastisk rosa blomuppsättning (med rosor och liljor och sånt vackert jag inte vet...) kom från Maria, Mats, Magnus, Åsa, Malin, Robert och Col - mina närmaste arbetskompisar!!  Ni har fått mig rörd till tårar två gånger idag... Tack!
Jag försöker använda min QuickCam och läser instruktionen men lyckas inte få någon bra upplösning. Ni får vänta på en pappersbild i stället!

Tillbaka

11 september
Mats tränar sina nummer inför lördagen och i kväll ska jag börja sjunga i gospelkören för första gången...

Just nu står morgonbrödet i ugnen och doften blandar sig med blomdoften från arbetskamraternas fantastiska bukett. Anita var här igår när Blomsterriket ringde och frågade om jag var hemma. Hon berättade att hon under sin sjukskrivning (flera år...) inte fått en enda uppmuntran från sin arbetsgivare eller arbetskamrater! Jag förstår att jag är lyckligt lottad och hoppas att ni förstår hur mycket jag uppskattar den omtanke som ligger bakom. Jag känner ett otroligt stöd och att jag räknas och att arbetet väntar på att jag ska komma tillbaka - och jag längtar efter att börja arbeta igen!
Jag inser plötsligt att jag börjar tänka framåt!!!!

Jag är mycket stolt över att vara sjua på Tjejringens topplista! Tack för era röster!

Tillbaka

12 september
Undrar ni vad jag har i kikaren...

Igår klev jag in i ett nytt utvecklingsstadium - jag tittar framåt på ett nytt sätt och med nya ögon. Jag tyckte att jag även tidigare var positiv och hade framtidsvisioner men en ny ljus och skön framtidskänsla har infunnit sig. Jag ser slutet av behandlingen!!!!!

Mötet med kören var mycket positiv. Gospeln uttrycker så mycket glädje och harmoni. Jag är ringrostig efter att ha gjort köruppehåll så länge men tar det lugnt och vet att jag kommer igen så småningom. Vi är 4 -5 stycken som kommer att samåka till Stjärnsund för träningen.

Gårdagen var en mycket bra dag. Anna var hos sjukgymnasten med sitt knä och passade på att titta in och åt lunch med Mats och mig. Det är inte ofta hon har tid för bara sig själv...

Idag ska jag på utvecklingssamtal med min nya gruppchef Maarit. Sedan ska vi på DS (vi som arbetar med systemutveckling) träffas och spela kubb och grilla korv. Det ser jag fram emot!

Är nu femma på Tjejringens topplista!

Margarteha hälsar via mitt scriptboard- det var så roligt att träffa henne på sjukhuset. Vilka möten - världen förändras ständigt...

Mats har skrivit en haikudikt till mig:
 

Morgonstund lovar fullfölja ditt skapande Universum ler

Tack för den!
Livet ler!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tillbaka

13 september
Fredag den 13:e...
                                  och Mats och jag firar 8 månader!!!!

Såsom daggkåpan fångar en droppe regn på sitt utspända blad och låter den glida gnistrande ner där de fina nerverna knytas samman till en mörkgrön skål, så vill jag fånga kärlek --- som en droppe dagg i soluppgången vill jag bära den --- blänkande djupt i mig där blodet strömmar i hjärtat. Elsa Grave

Skickar en jättekram till Mats i Lövåsen - vi ska fira i morgon efter hans uppträdande.

Jag var helt slut när jag kom hem igår... jag la mig i soffan och halvsov framför TV:n, genom alla möjliga och omöjliga TV-program, tills jag gick och la mig kl 21 och sov hela natten fram till kl 6!!!

Det är jättekul att träffa mina arbetskamrater - jag fikade, pratade lite med Ivana, träffade Maarit, min nya chef, och sedan blev det kubbspel vid Tunaåstrand. Jag lyckades gå på "sparlåga" ganska länge (trodde jag) - men det blev tydligt hur pass svag jag egentligen är och att gå in i en normal rytm tog på krafterna.
Jag mår bra av att tänka på min återgång till arbetet och även mina arbetsuppgifter ...

Är TREA på Tjejringens topplista!

Det kom ett mail:
"Jag själv har just blivit opererad och hade också ductal cancer. Ska inom några månader på efterbehandling så det var bra att kunna läsa om hur du och andra har upplevt cyt-behandlingen. I mitt fall kompliceras en hel del eftersom jag dessutom är gravid ... Men antagligen sätts förlossningen igång tidigare så att jag kan få behandling, men jag kommer inte kunna amma, vilket känns himla trist.
Tack för att du skrivit så självutlämnande och otroligt mycket om allt du upplevt. Det har hjälpt mig en hel del!"

Tänk så oerhört frustrerande med något så positivt som en graviditet samtidigt med något så negativt som bröstcancer...

Denna FEC-behandling har varit den bästa hittills. Visst är jag dödstrött men nu vet jag ju om att jag kan vara det och även de andra tråkiga följderna. Så jag möter dem igenkännande och försöker behålla mitt tålamod... än så länge går det riktigt bra!!!

Idag fick jag en bra och intressant reflektion i min gästbok:
I början skrev du för din egen del - nu skriver du för oss som läser.

Jag har också uppmärksammat det. I början hade jag så mycket som skulle ut, efterhand har jag sorterat och fått lite struktur i kaoset. Dessutom har jag många dialoger kring mina funderingar i dagboken som jag försöker vidareförmedla till er andra och vidareutveckla via er...
Jag tror att jag skriver både för mig själv och er. Behovet verkar finnas från båda håll så jag fortsätter så länge det känns bra!!  

Tillbaka

Jag ska ta det lugnt på förmiddagen för att åka och lyssna på Mats framträdande i Stjärnsunds Höstsalong i eftermiddag.

Det är som om min även min kropp nu har fattat att det närmar sig slutet av förgiftningen (cellgiftbehandlingen) - jag känner mig lätt och glad! Det spritter i kroppen!!!
Häromdagen skrev jag :
Jag kan inte bara tänka en känsla, först när kroppen följer med är känslan. Tanken är oerhört viktig och tanken kan sätta igång kroppen så att jag får en känsla.
Tanken på mig som frisk och återställd har funnits länge men först nu har den genom kroppen gett mig en glädjekänsla!

Hela jag ÄR glad!

Allt är som det ska och jag gör det jag ska!
Ännu en gång får jag detta bekräftat...

När jag går ut med Bubba på morgonen får jag sätta på mig höstjackan. Luften är sval och "höstig". Det känns skönt! Fortfarande lyser solen mestadels och jag kommer att minnas denna sommar som den soligaste jag varit med om!
Solig och känsloturbulent...

Jag är så lycklig över att jag äntligen har ett förhållande där allt känns harmoniskt och okomplicerat! Mats och jag har hittat en jämvikt i förhållandet som
ett rörligt hav mellan våra själars stränder...
liksom att
var och en av oss är ensam liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän vi vibrerar av samma musik...

Ann Catrin mailar:
"Ni ser ut att ha hittat en bra rytm i ert förhållande. Jag får liksom en böljande känsla när jag läser om er i brev och i dagboken. En sorts vågrörelse i full harmoni. Ni verkar kunna det där svåra - att räkna 1 + 1 och få det till 3 dvs ditt liv, hans liv och ert liv."

Jag känner ett behov av att tacka för att vi har träffats och för att vi finns, ett ödmjukt och lyckligt tack

Löjtnantshjärtat är fotograferat av Caroline.

Jag har halkat ner till fjärdeplats i tjejringtoppen.

Tillbaka

15 september
Valdagen...
Jag tycker att jag ska rösta men denna gång har det varit svårare än någonsin. Det finns inget parti jag vill rösta på...

I stället för att rösta blankt eller försöka rösta på det jag tycker är "minst dåligt" har jag erbjudit Elin, 16 år, att få använda min röst. Hon är politiskt intresserad och mycket mogen. Jag har nästan helt avskärmat mig från massmedia - jag tycker att massmedia och nyhetsförmedlingen på ett negativt sätt bidragit till den stress och disharmoni som jag lätt hamnat i.  De få valdebatter jag följt har varit genom Elin.

Så idag ska Elin och jag gå och rösta. Jag låter Elin som har hela vuxenlivet framför sig bestämma! Det känns bra!

Mats och gruppens framträdande och debut gick bra! De har tre mycket personliga röster och jag tror att de kan utvecklas till en mycket duktig grupp. De har ännu inte givit sig ett namn. Mats var nöjd med sin insats men kan sjunga bättre än han gjorde. Han har bestämt sig för att sjunga svenska texter på skånska och det gjorde han jättebra!!!
Efteråt for vi hem till Falun, åt gott (fläskfilé, curry och banan) och firade debuten och 8-månadersdagen!

16  september
Måndag och höst...
 

Hösten tar över,
sommarens andedräkt flyr.
Jag gör det jag ska.

Denna fina award kom från Caroline idag:
" En liten award till dig, för din fina sida!
Kram Caroline"
 

Tack!
 

Ur ett mail:
"Ska läggas in i morgon och opereras på onsdag. Har tusen funderingar och en rädsla som kryper i mig hela tiden. Hur blir det efter uppvaknandet. En del kvar eller hela borta, har dom hittat någon spridning, väntan på prover, vilken typ av efterbehandling blir det. Du känner till alla dessa frågor och denna enorma osäkerhet. Jag läser överallt och då i första hand Din dagbok, därefter andras berättelser, faktasidor  osv. osv. Fast jag kan inte på något sätt hitta hur det blir för min del. Det är ju en omöjlighet. Det vet mitt sunda förnuft, men ändå letar jag vidare."

Ytterligare en "medsyster" som hamnat i den berg- och dalbana det innebär när man fått cancerbeskedet... Lycka till!
Det kommer att kännas bättre - för mig var det en oerhörd lättnad när tumören blivit bortopererad. Jag kände väldigt tydligt att cancern var avlägsnad!

Idag har jag varit oerhört irriterad och känner en aggression som ligger och pyr inom mig. Vet inte vad det beror på men försöker tillåta ilskan också - Ann Catrin har ju hela tiden betonat betydelsen av att släppa fram ilskan. Jag har inte känt någon ilska tidigare, kan det vara så att jag först nu kommit till det stadium då jag vågar titta på min ilska? Eller är det mitt tålamod som spökar? vet inte alls... Försöker bara vara i detta och titta efter vad jag ser och känner.

Jag har kört hem Mats, Banji och Bubba till Lövåsen. Åsa är hemma från skolan och Elin har halvdagsledigt.
Datorn är eftertraktad och just nu håller Elin och Tomas på att koppla upp vår gamla dator i hennes rum. En router (hur det nu stavas...) kostar numera inte mer än 8-900 kr! Tål att övervägas när jag nu har tre datorer här hemma!

Fortsättning...

Tillbaka