|
Föregående sida
 |
vecka 44
Bröstdagbok av Gunilla Rohlin
En fantastiskt innehållsrik hemsida.
Gunilla skriver om hur det är att drabbas av
bröstcancer. Du kan ta del av hennes tankar och
reflektioner samt hennes själsliga utveckling och
reflektioner kring detta med bröstcancer. Otroligt
gripande och bra site. Den bästa jag sett på länge. Bege
er dit! |
När jag ändå är inne på "skrytavdelningen":
Ur gästboken:
"Hej Gunilla! Det här var
verkligen den bästa hemsida jag någonsin sett, jag är väldigt imponerad!
Mvh. Sara"
24 - 26 oktober
- Dag 6 - 8
Innan jag reste i onsdags hade jag kontakt med syster Berit på
onkologmottagningen här i Falun och hon ordnade så att min dosa kommer att
tas bort kl 15.00 den 6 november! Det känns fantastiskt skönt men
samtidigt är jag orolig för ingreppet.
Dag 6-8
efter sista cellgiftsbehandlingen:
Hungern fortsatte. Blåsor i munnen och på läpparna.
Sov oroligt. Kroppens tydliga stress började övergå till
fysisk trötthet och matthet.
Dagarna i Skåne var mycket bra! Vi bodde jättefint i Fredriks lägenhet,
min syster Birgittas familj och vi tre. Han hyr en trea mitt inne i Osby.
Eva lånade ut en av deras bilar så att vi lätt kunde ta oss till Bjärnum.
Torsdagen upptogs av begravningen.
Under fredagen spelade Hasse, Emil och pappa golf. Vi andra (kvinnorna)
promenerade till kyrkogården för att titta på graven med alla blommor och
umgicks i största allmänhet. Mamma brukar alltid vila en stund mitt på dagen men hoppade över
för att hinna vara med oss så mycket som möjligt. På kvällen uppvaktade vi
pappa som fyller år i början av november - det är ovanligt att vi är hemma
alla tre barn när han fyller år. Vi avslutade kvällen med att spela
sällskapsspel, Män mot Kvinnor, och hade underbart roligt, många var
skratten och generationernas gemenskap stärktes...
På lördagen reste vi alla hemåt. Min syster Karin skulle upp till
Stockholm för att tidigt på söndagsmorgonen ta flyget mot sitt nya liv i Havanna.
Birgitta, Hasse, Malin och Emil for iväg vid 8-tiden för att hinna med
Gotlandsfärjan från Oskarshamn.
Vårt tåg gick 11.55 och vi hann röja och tömma lägenheten och åka förbi
Bjärnum innan dess.
Tågresan gick bra. 7 timmar på 3 olika tåg. Mats mötte vid stationen och
hade gjort mat till oss som vi åt innan flickorna "bubblade" iväg till sina vänner
på olika håll.
 Lilla
Agdas begravning
Begravningen hölls i
Bjärnums kyrka. Agdas tre döttrar med familjer, kusin Eva med familj,
övrig släkt, grannar och vänner samlades till ett vackert avsked.
Carolina sjöng närmare Gud till dig och Tryggare kan ingen vara, Eva läste
en underbar dikt och mormors vita kista pryddes av vackra blommor och
ljus.
Vi är åtta levande barnbarn och vi bar ut kistan ur kyrkan till bårbilen.
Mormor ska kremeras och urnsättas samtidigt med min moster Ingegerd.
Tidens
gång var tydlig,
det var inte länge sedan mammas kusiner var medelålders och kraftfulla och
vi tremänningar hade framtiden för oss...
Åsa ritade av Lilla Agdas orkidé som numera blommar så fint
hemma hos mamma och pappa...
Alla mammas kusiner stod åldrade vid kistan och tog avsked av den sista i
deras föräldrageneration. Min tremänning Annette stod där istället för
Annalisa som avled tidigare i år...
Mamma och hennes systrar är nu bara tre och mamma är äldst. Kusin Eva är
äldst i deras familj.
Vi är åtta medelsålders kusiner som alla haft en alldeles särskild
relation med vår mormor och att få bära ut kistan tillsammans kändes mycket bra.
När vi kom ut ur kyrkan föll tunga
regndroppar.
Begravningen var mycket fint arrangerad och
denna dag kommer för alltid att dröja i mitt minne.
Innan vi skildes samlades vi i
församlingshemmet och åt tillsammans .
Tidens gång...
27 oktober
- Dag 9
Nu är vi hemma i Falun igen och vi tog tacksamt emot en
extra timme för att sova ut i morse... Jag var övertrött och hade
halsbränna och kunde inte somna i natt. Klockan var nog närmare 4 innan
jag somnade.
Idag tar vi det extra lugnt. Mats har bytt till vinterdäck och åkt en
sväng till Långshyttan. Vi andra "häckar" framför dator och TV och gör det
vi orkar.
Dag 9 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Mitt vänstra öga som besvärat mig genom att vara
torrt och skava är nu nästan helt återställt. Slemhinnan i munnen och
blåsorna är nästan borta. Naglar och nagelband är på bättringsvägen. (Jag
ser nu fyra tydliga ränder över naglarna efter de fyra förra
behandlingarna.) Idag har jag inte känt den omättliga hungern...
Tillbaka
28 oktober
- Dag 10
Måndag, första lovdagen för Elin och Åsa...
Åsa har innebandyträningar hela veckan. I övrigt planerar vi att ta det
lugnt. På fredag ska både Elin och Åsa till tandläkarspecialisten för att förbereda
inför kommande tandställningar. Därefter tar vi tåget till Örebro för att
fira Allhelgonahelgen hos barnens faster och kusiner.
Jag la mig mycket tidigt igår och vaknade följaktligen
tidigt idag. Utsövd men något snuvig känner jag mig...
Igår hämtade Mats hem Banji. Hon har det mycket
bra hos Anna och Lasse, bl a hjälper hon till att ta in hästarna varje
kväll. Nu ska hon vara med oss ett tag men återvänder säkert ganska snart
till Långshyttan och hästfarmen.
Ur senaste tidens mail:
"Jag
säger som resten av gänget, sicken tur för oss att vi har Mats som
håller oss uppdaterade. Hälsa och tacka!
Jag
måste säga att du är jäkla strong som orkar flänga härs å tvärs genom
landet! Själv är man frisk som en nötkärna men blir alldeles utmattad av
att resa...""Gunilla, jag är så glad att
du avslutat cellgiftsbehandlingen och att du nu tar nästa steg mot
tillfrisknandet. Din dagbok är min kvällslektyr så jag finns med dig i
tankarna varje dag."
Välkommen
hem Gunilla! Skönt att allt gått bra och att det blev en fin begravning.
Grattis till allt positivt om Dagboken också!!"
"Vad skönt Gunilla, att sista behandlingen är gjord. Det måste
kännas oerhört befriande att porten och allt kemiskt ska bort nu.
Jättehärligt! Nu börjar vägen framåt igen. Det känns som om giftperioden
liksom stoppade upp allting, ( och det skulle den ju också) men nu tar
allt fart igen. Det känns litet som vår!!! Som att nu börjar det spira och
värmas och kvittra på något vis. Låter kanske larvigt, men vår är vad jag
direkt associerar till. Att det vänder mot värme och ljus."
"Vad skönt att du snart blir av med dosan!!! Snusdosan håller du
hårt i, förstår jag enligt ditt scriptboard! Det kan du väl unna dig i
alla fall!"
"Jag ville bara vinka till dig från ett
höstruggigt Sundsvall och skickar varma och stärkande tankar så gott jag
kan."
"Angående dosor, så kommer du ju s.a.s. att vara nära sjukvård och akuta
insatser när de opererar bort den så inte kommer de att låta dig
förblöda!! Det blir bara bra att bli av med den!"
Dag 10 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Känner mig lite snuvig. Vet att idag och i morgon är de dagar
då jag har sämst motståndskraft. Är trött och matt likaså men kroppens
första stressymtom är definitivt borta! Svettningarna kommer bara ett par
tre gånger per dygn.
Jag skjutsade Åsa och kompisar till och från
innebandyträning och lämnade PK-prov på lasarettet på förmiddagen. I
eftermiddags åkte vi till Anna och Lasse i Långshyttan och jag fick se
Banji driva in hästarna!!! En fantastisk syn...
Solen sken och vi hade en underbar höstdag!
Tillbaka
29 oktober
- Dag 11
Jag tycker att tanken att jag nu har kommit till våren och
ljuset är fin...
Jag går nu mitt nya liv till mötes. Uppräkningen har
börjat!
Igår visualiserade jag situationen som helt återställd:
Hur var jag innan?
Hur förändrad är jag? Hur vill jag vara?
Den senaste månaden har jag förstått hur
pass påverkad jag ändå är. Långsam, initiativlös och matt. Jag har haft
svårt att både se och erkänna detta för mig själv.
Jag är otålig... jag vill känna mig återställd nu, inte vara snuvig och
trött!!! och jag inser att om det har tagit
ett halvt år att förgifta min kropp bör det ta minst lika lång tid att
bygga upp den igen.
Igår kom jag på att jag var rastlös och stressade mig
själv.
Nu försöker jag att bli medveten om min otålighet och låta
tiden ha sin gång. Om jag inte rusar iväg utan tar allt som det kommer vet
jag att allt blir så mycket bättre.
Jag vill långsamt
"vakna upp" så att jag hinner ta med mig alla
nya tankar och skapa mitt nya liv så som jag vill ha det.
Den nya Gunilla måste få växa fram!
|
|
Mats och flickorna har varit fantastiska. Elin
och Åsa säger
att det har märkts att jag på senaste tiden varit trött och olik mig. De
har fått ta ett större ansvar men framför allt tror jag att de känner
att jag inte orkar engagera mig i dem och allt annat lika mycket. Mats
accepterar hur det än är och stöttar mig både i motgång och medgång. Tack
vare dem och alla underbara släktingar och vänner har jag ändå stått ut
och haft det så bra jag kan! TACK! Åsa, Elin, Mats
och Bubba. Bilden är tagen tidigt på morgonen på Åsas 14-årsdag. |
Tillbaka
30 oktober
- Dag 12
Dag 11 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Trött och lite nere, jag har svårt med
tålamodet - vill bli återställd nu!
Upptäcker att nästan alla ögonfransar är borta och ögonbrynen har
uttunnats rejält. Däremot tycks den stubb som vuxit ut på huvudet sitta
kvar.
På kvällen fick jag ont i halsen, är snuvig sedan tidigare.
Igår tog hundarna, Mats och jag en promenad på
Jungfruberget och vårt humör steg. Jag var inte så svag som jag trott.
Dagsformen varierar verkligen. Flickorna har fullt upp med sina vänner.
Det är skönt för dem att få ledigt och kunna koppla av skolan ett tag.
Min husläkare ringde, Warandoseringen förändras hela
tiden. Han berättade att jag ska äta Waran till den 12 december (6
månader). Kirurgen ska tala om för mig hur jag gör inför borttagandet av
dosan.
Jag har beställt Kinesisk massage, hos Kristine på
Zonkraft i Falun, till både Mats och mig nästa vecka. När jag fick den
förra behandlingen av Anita bestämde jag mig för att vi skulle unna oss en
varsin behandling när cellgiftbehandlingen var över!
På kvällen var jag på frigörande dans - å så skönt!
Jag orkar inte dansa särskilt länge, jag rör mig långsamt och
energisparande och sitter/ligger mycket. Däremot får musiken igång
positiva processer.
Just nu har jag svårt att finna
glädjen och att låta bli att återfalla i gamla invanda mönster. Jag litar
fullständigt på min kropp - den är mycket stark och fixar
återhämtandet på ett fantastiskt sätt. Däremot vacklar jag mentalt - Hur
vill jag vara? Vad vill jag med resen av mitt liv?
Denna gång skulle vi plocka fram det lilla barnet
inom oss. Det var inte svårt, det är där jag befinner mig nu, när jag
försöker forma om mitt liv. Jag är den 5-åriga Gunilla som trodde på
skyddsänglar och trodde att jag var Jesus! Härifrån vill jag hitta den nya
Gunilla som med hjälp av livserfarenhet och tillit fortsätter leva ett
friskt liv!
Jag ska försöka att följa med i floden och låta bli att slå mig "blodig"
mot alla stenar i mitt flöde. Med mig har jag Doris som ständigt finns
närvarande och omsluter mig.
Musiken och dansen fick mig att hitta tillbaka till barnet Gunilla och
övertygelsen om att:
Allt är som det ska och jag gör det jag ska!
Dag 12 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Idag vaknade jag med sårig hals och snuvan
fortsätter. En hederlig förkylning som jag hoppas inte blir värre.
Jag fick detta från Ann Catrin och fick mig ett GOTT
SKRATT!
|
Elva människor hängde i ett rep
under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt
nog för att hålla för dem allihop så de bestämde att en var tvungen
att släppa taget för annars så skulle de alla falla… De kunde inte
bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan
höll ett gripande tal. Hon sa att hon frivilligt skulle släppa repet
för att hon var kvinna och van att offra sig för make och barn och
för män i allmänhet utan att få något tillbaka. När hon avslutat
sitt tal började alla tio män att applådera…
SKICKA DETTA MAIL TILL EN
INTELLIGENT KVINNA SÅ ATT HON FÅR NÅGOT ATT LE ÅT IDAG, OCH TILL DE
MÄN SOM DU TROR KAN HANTERA VERKLIGHETEN. |
Kväll:
Det kom ett mail:
"Hej Gunilla! Jag har suttit i flera kvällar nu och läst din underbara hemsida. Jag
började förstås med bröstdagboken eftersom den berör mig så mycket. Jag
har själv gått igenom endast 1 FEC ännu och har mått pest.
... Det är konstigt men jag har "bara" varit sjukskriven sedan 3
september och jag känner att jag redan har lärt mej så mycket om mej
själv. Jag hatar denna cancer, men ibland känns det inte fel att vara
sjukskriven och ta en paus för att få tid att "skapa" sej själv igen.
Man glömmer så lätt bort sej själv. Jag är en typiskt sådan, anpassar
mig för mycket och glömmer att jag är viktig och att man faktiskt har
mer att ge som person om man är i harmoni med sig själv.
Så nu har jag gått tillbaka till att hitta min andliga sida och tänker
prova det som erbjuds. Som t.ex. gemensamma meditiationskvällar,
frigörande dans och mycket annat.
Här är en affirmation som jag ofta upprepar till mig själv, perfekt
när man är ute på långpromenader i det vackra höstvädret. Louise Hay
har skrivit den för kvinnor med brösttumörer:
Jag är viktig. Jag är
att räkna med. Nu sköter jag mig och ger mig näring med kärlek och
glädje. Jag låter andra vara sig själva. Vi är alla trygga och fria."
Tack för det fina mailet! (Hör gärna av dig igen- jag
fick inte din korrekta mailadress!)
Jag har skapat mina egna affirmationer:
I eftermiddags blev jag sämre, värk i
öronen mm
Fortfarande klassisk förkylning så jag försöker hålla humöret uppe men det
är lite svårt...
Jag har blivit kallad till ett läkarbesök (återbesök) på onkologen i
Uppsala den 19 november. Jag förstår ingenting?! Jag har aldrig tidigare
varit i Uppsala... Ska ringa i morgon bitti och få klarhet!
Tillbaka
31 oktober
- Dag 13
Jag har sovit jättegott i natt och vaknade utan ont i öronen
men snuvan håller i sig! Jag har precis bestämt mig för att skjuta på
Örebroresan - jag vågar inte äventyra borttagandet av dosan nästa
vecka...
Magnetröntgen av mitt knä har bokats på Falu lasarett den 15 november
kl 7.00 för att jag ska hinna till Gävle också...
Uppsalaonkologen förstår inte heller varför jag blivit kallad dit - vi
strök tiden och jag kommer att bli informerad om och varför ett
läkarbesök hos dem skulle bli aktuellt...
I morgon nollställs Tjejringens topplista och jag har
legat etta under slutet av oktober:
Dag 13 efter sista cellgiftsbehandlingen:
Långsamt, långsamt börjar det gå upp för mig att cellgiftbehandlingen är
slut! Jag samlar ihop resterna av medicinerna och ska gå till apoteket
med dem!!!
Egentligen är det först i dagarna som min uppräkning ska börja. Nu ska
mina värden ha varit nere i botten och börjat vända uppåt...
Magen är inte riktigt normal än. Ögonbrynen rasar. Jag har lite värk i
mina muskler. Svettanfallen är inte lika täta, kanske bara 5 ggr per
dygn. Jag är mycket trött men dagsformen varierar. Jag längtar efter att
kunna hålla mig vaken på kvällarna.
Tittade på TV-programmet Debatt igår kväll. En kvinna med
livmoderscancer från södra Dalarna deltog. Hon har bestämt sig för att
inte ta emot skolmedicinen och hennes tumör är i stort sett oförändrad
efter ett år med alternativbehandling. I programmet framställdes
egentligen enbart Vidarkliniken som alternativ och det är ett
statligt stött testprojekt. Ett kort inslag där olika
alternativmedicinska sidor på Internet visades, en syremaskin och en
blandning av vodka och vitlök visades som alternativ. Ordet Kvacksalvare
nämndes ett par gånger. En cancerpatient som var botad med skolmedicinen
och som ansåg sig överfallen av kvacksalvare deltog också.
 Jag tycker att det skulle vara mer intressant att seriöst titta på
alternativmedicinen och ge oss intresserade en möjlighet att värdera de
olika metoderna! Kvinnan i programmet fick inte föra fram det hon gjorde
i tidningen samma dag - varför kan
patienter som väljer alternativmedicin inte få detta betalt - samhället
sparar massor av pengar på att hon avstår skolmedicinen...
Då ska jag tänka om - Det blir Halloween här hemma i stället. Flickorna
blir säkert uppbokade med vänner men lite stämning vill jag skapa här
hemma...
 Jag har haft kontakt med kirurgmottagningen och fått veta att jag ska
sluta med Waran på lördag. Porten tas bort under lokalbedövning (
tandläkarbedövning...) och jag får ligga kvar där tills jag känner mig
lugn och inte är rädd för att blöda mer!
Jag börjar få ordning på webbkameran... Här ser ni porten som ska tas
bort. Det går även att ana slangen som går upp i halsen.
Ann Catrin har skickat ytterligare en underbar ängel
med blått hår och
guldvingar...
Tillbaka
Fortsättning
|
